16. Årets rysare 5

Eftersom den andra bok jag håller på med tar sån tid blir det utan något annat emellan en lunchbok igen. Den här minns jag fanns i mitt barndomshem, och ett par av novellerna kände jag igen att jag hade läst tidigare. Den jag mindes bäst handlade om en barnvakt som på ett kusligt sätt påminner om barnets värsta mardrömmar om en höna med stora ögon. Med detta nummer har redaktionen också börjat tycka att det ska vara med en science fiction-novell varje år. Det tycker inte jag.

15. Årets rysare 4

Nästa del i projektet lunchläsning - 15 noveller, men "chocknoveller" är kanske att ta i. Omslaget illustrerar en novell som handlar om en man som genom sitt fönster ser en kvinna knuffas ut ur ett fönster mittemot, och eftersom han är trött på sin fru funderar han på om det kan vara en lösning på hans problem. Överhuvudtaget tycker jag det är mycket på temat triangeldrama där någon tar ett raskt initiativ med oväntade följder. Allt är inte lika bra, men de bästa är faktiskt riktigt läsvärda.

14. Michelle Paver: Vargbröder

Det här var månadens bokcirkelbok på temat barn- och ungdomslitteratur. Stenåldersfantasy är nog inte min bästa genre. Torak, 12 år, blir föräldralös när hans pappa dödas av en björn, träffar sedan en vargvalp som han blir vän (och bror) med och råkar ut för olika situationer som han klarar sig ur. (Det finns fem böcker till, så det är ju ingen hemlighet att han inte dör i denna.) Jag tycker att det mest består av transportsträckor, bildligt och bokstavligt, eftersom de går och går (känt fantasykoncept) och de gånger det händer något är det avklarat på några sidor. Jag ska icke läsa de andra delarna.

13. Per Olov Enquist: Kapten Nemos bibliotek

Det enda jag har läst av PO Enquist tidigare är Livläkarens besök, som jag minns att jag tyckte var bra, om än inte så enastående fantastisk som den allmänna meningen verkar vara på nätet. Även denna verkar många tycka är det bästa som skrivits någonsin.

Jag har däremot lite svårt att ta till mig detta. Berättelsen rör sig, såvitt jag kan förstå, dels i tiden, så att olika fragment utspelar sig i en annan ordning än de berättas för oss, dels mellan verklighet (det vill säga verkligheten i boken, men mer om det strax) och fantasi (det vill säga berättarens fantasi). Det gör mig osäker på om jag förstår och om jag förstår rätt. Som tur är har kloka människor skrivit om allt detta på sina bloggar, i en liten tråd på Flashback samt i en kandidatuppsats som ligger ute i fulltext. Googla på det, ska ni se.

Berättelsens utgångspunkt, även om det utspelar sig händelser både före och efter, är att två pojkar förväxlas på BB och kommer hem till fel föräldrar. Efter en rättsprocess återlämnas de till sina biologiska föräldrar när de är sex år gamla. Händelsen har verklighetsbakgrund och en av pojkarna i det fallet var Enquists kusin. Bokens motsvarande händelser är däremot inte exakt så som det hände i verkligheten, så där finns ett lager till av verklighet.

Det blir lite bättre mot slutet när man som läsare får hela bilden - eller i alla fall så mycket av bilden som författaren vill ge - men det är fortfarande mest konstigt tycker jag. Och inte så lite obehagligt, men det passar inte riktigt att återberätta.

12. Deborah Cadbury: Den försvunne prinsen

Ibland händer det att jag läser annat än skönlitteratur, dock alltför sällan hela böcker. För sex och ett halvt år sedan köpte jag den här i syfte att läsa den genast. Nu har jag läst den.

Den försvunne prinsen i titeln är sonen till Ludvig XVI och Marie-Antoinette, Frankrikes kungapar som vid franska revolutionen fängslades, avsattes och avrättades. Den officiella versionen av historien har varit att prinsen dog av svält eller vanvård i fängelset 1795, men det gick redan då rykten om att det barn som dog inte alls var prinsen, utan att han hade förts ut i hemlighet och levde någonstans i väntan på att kunna bestiga tronen.

Bokens första hälft skildrar upptakten till franska revolutionen och hur kungafamiljen hamnar i fängelse och slutligen avrättas, först kungen, därefter drottningen och kungens syster. (Prinsens äldsta syster överlever däremot, utväxlas mot ett antal franska fångar, kommer till sin mors hemland Österrike, gifter sig med sin kusin och lever ända till 1851. Henne hade jag aldrig hört talas om tidigare och skulle gärna läsa mer om i annat sammanhang.)

Därefter berättas om de olika mer eller mindre bisarra personer som framträdde och försökte övertyga Frankrike om att just de var den försvunne prinsen. Den spännande upplösningen - som inte ska avslöjas här, som det brukar heta - kommer 1999 och bygger på att DNA-tekniken utvecklats, att Marie-Antoinettes mor i medaljonger i sitt radband sparat hår från alla sina sexton barn samt att den läkare som obducerade det döda barnet i fängelset skar ut hjärtat och tog det med sig. Alltför otroligt för att kunna förekomma i en påhittad intrig, men verkligheten överträffar det mesta.