måndag 7 januari 2019

4. Maria Lang: Mördaren ljuger inte ensam


En deckare som börjar med denna personförteckning:


är inte ny, det kan man vara säker på. ("AB Lyxfilm"!) Det är i år sjuttio år sedan den kom ut, och det kan väl vara anledning nog till mitt Lang-maraton under 2019, som härmed är igång.

Någonstans som jag nu inte kan hitta tillbaka till har jag läst ungefär följande karaktäristik av Maria Langs deckare: De tio första är läsvärda, de tio nästa är läsbara, och så skrev hon drygt tjugo till. Det är elegant men elakt, och säger nog mer om deckarrecensenterna än om Maria Lang. Det går inte att komma ifrån att hon med åren ansågs otidsenlig, när hon fortsatte att skriva samma sorts pusseldeckare som hon hade börjat med - och haft stor framgång med hos både läsare och kritiker - för decennier sedan. Hur polisen arbetade i verkligheten, som var så viktigt hos Sjöwall/Wahlöö och deras många efterföljare, var hon mindre intresserad av, men det blev ju spännande ändå. Och läsekretsen fanns där uppenbarligen. Jag tror i alla fall att det finns möjlighet att under en samlad läsning av alla romanerna i kronologisk ordning identifiera en del förändringar, som kanske märktes mindre när det begav sig. Det är bara att hoppas att det inte blir för plågsamt under andra halvåret.

Den här historien utspelar sig sommaren 1947, och det var alltså på den tiden som en nydisputerad litteraturhistoriker kunde hålla sig med en "sportstuga" i Bergslagen. Där finns plats för ett tiotal övernattande gäster, ett bibliotek med bokklädda väggar där man kan hämta en doktorsavhandling om man har svårt att sova, men intressant nog saknas både elektricitet och vattentoalett. Och inte nog med det, stugan ligger på en ö, som litteraturhistorikern också rår om helt ensam, och den är så stor att det går utmärkt att gå vilse.

Den som har läst den här bloggen tidigare vet att jag är förtjust i att leta tidsmarkörer i gamla deckare, och här finns så det räcker och blir över, inte minst bland kläderna. Litteraturhistorikern har "Montydress" redan när han uppträder för första gången, och den blonde guden (se ovan) har bland annat "en förfärlig storblommig Californiaskjorta i rött och lila". Den extravaganta dottern till AB Lyxfilm (se ovan) har företrädesvis grönt, troligen för att matcha det röda håret. Det förekommer bland annat "en havsgrön helveckad råsidenkjol", "en tokig liten grön fez", "en knallgrön, mycket åtsittande sidencreation, lustigt färgrik och raffinerad" och "gröna manchestersammetsbyxor". Det är semesterkläder som tål att visas upp, får man säga. Men även berättaren Puck har det allra modernaste, nämligen sin "genomskinliga plastic-kappa".

Själva historien nämns ofta bland Langs bästa, och den är verkligen spännande fortfarande. Det finns mycket skrivet om hur banbrytande den på sin tid var vad gäller mordmotivet, så det ska jag inte utveckla här. Den är annars nästan arketypisk för tidens pusseldeckare med ett begränsat persongalleri samlat på en plats som det inte går att ta sig till eller från, i varje fall inte utan att det märks genom att någon av båtarna saknas. Och tycker man att det tappar lite i tempo i mitten så kan man vara säker på att det sker ett andra mord. Det hela är förstås fullkomligt orealistiskt på alla sätt, inte minst att hela sällskapet stannar kvar på ön och fortsätter sin semester med att spela bridge och äta konserverade köttbullar när det går en mördare lös. Men det hör till genren, och de förutsättningarna får man köpa om man alls ska läsa Lang.

En del som Lang skulle återkomma till i ett antal senare böcker finns med redan här, även om jag hade glömt det från min förra läsning. Från närmaste stad, Skoga, kommer överkonstapel Berggren för att hjälpa Christer Wijk med visst rutinpolisarbete, när den senare dricker fem koppar kaffe i ett svep, röker pipa och tittar i taket medan han förhör folk. De medverkande skäms inte för att visa sin bildning med att citera poesi, och Puck får "visioner av Tegnérs Ingeborg". Det skulle kunna vara outhärdligt, men det är snarare charmigt, och det är ett gott betyg att charmen håller efter sjuttio år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar