141. Mattias Edvardsson: Goda grannar

Mattias Edvardsson är skicklig på att beskriva spänning som uppstår i vardagliga miljöer, där många av oss kan känna igen sig. Här är det ett villaområde i det fiktiva Köpinge i västra Skåne. (Han bor själv i Löddeköpinge, men är noga med att understryka att det här är fiktion. Men nog verkar Köpinge ligga ungefär där Löddeköpinge ligger.) Senast inflyttade är Micke och Bianca och deras två barn. De har tidigare bott i Stockholm, men börjar om på ett nytt ställe, där de blir grannar med Åke och Gun-Britt, som har bott där sedan husen var nybyggda och koordinerar städdagar och gårdsfester. Vidare finns där före detta fotomodellen Jacqueline med tonårssonen Fabian, var och en på sitt vis inte riktigt så som folk är mest, och i det fjärde huset den frånskilde Ola med två katter. Det är alltså som det väl ofta är, ett antal personer som inte har valt varandra som grannar, men ändå förutsätts interagera på ett civiliserat sätt.

Utgångspunkten för historien - eller i varje fall för romanens sätt att berätta - är att Bianca blir påkörd och skadad utanför sitt eget hus - med allt vad det innebär av omvälvande händelser. Sedan berättas korta kapitel omväxlande av Micke, Jacqueline och Fabian, både från och med olyckan och från och med den tid för ett par år sedan när Micke och Bianca flyttade in. Så småningom knyts de båda tidsplanen samman, och det finns förstås en bakgrund som spelar roll för det som händer alldeles i början av boken. Det är ett snyggt hantverk, som gör sig bra när man läser den fysiska boken, men jag tror jag skulle ha svårt att följa med i en ljudbok med dess begränsade möjligheter att bläddra tillbaka. Det är också en bok som blir mer och mer spännande efter hand - ganska länge undrar jag vart det egentligen är på väg och om det inte bara är ett krystat sätt att klippa sönder en intrig som lika bra hade kunnat berättas kronologiskt.

Mycket av effekten för min del kommer av kontrasten mellan det dramatiska skeendet och de vardagliga scenerna från skola, mataffär och lekplats. I skolan kan man ha sin granne som idrottslärare, i mataffären kan man möta sin granne och lekplatsen ligger ju alldeles intill, så där är det inte så konstigt att grannarna ses. Men det illustrerar också hur grannarna inte alltid bara är grannar - på både gott och ont.

Möjligen är inte det här riktigt lika bra som Mattias Edvardssons förra bok, där han också använde tre berättarröster och skildrade en händelse som slår sönder vardagens trygghet. Eller möjligen är det bara att jag tycker att den här boken blir lite för lik den förra, just genom form och tematik, även om det fylls med något annat. Hade det här varit det första jag läste av honom hade jag nog inte varit det minsta kritisk.