tag:blogger.com,1999:blog-2022918962190726552024-03-16T19:51:14.139+01:00Det här har jag lästjsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.comBlogger2306125tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-44190653499831128462024-03-15T20:12:00.002+01:002024-03-15T20:12:43.300+01:0028. Helene Flood: Änkan<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVD-BevIKikdhEy__JaGrp2AWJjdd7TD3Yejc0PGLumptm_vg08vP-S9Rscexctk-Lwn_TrXbUdo1LB-lMC6C9O5HOuulTfqSPCrpTZeLZ-YIwxrJJoyrKYKSU0Be2V9p4iwBSWn6Ht9WURxThZqU09t8kFdHwX9C6bgt-PwcpauUVzpdwvr48aqz_yOk/s4000/IMG_4669.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVD-BevIKikdhEy__JaGrp2AWJjdd7TD3Yejc0PGLumptm_vg08vP-S9Rscexctk-Lwn_TrXbUdo1LB-lMC6C9O5HOuulTfqSPCrpTZeLZ-YIwxrJJoyrKYKSU0Be2V9p4iwBSWn6Ht9WURxThZqU09t8kFdHwX9C6bgt-PwcpauUVzpdwvr48aqz_yOk/s320/IMG_4669.JPG" /></a><div><br /></div><div>Huvudpersonen, berättaren ‒ och änkan ‒ Evy har varit gift med Erling i över fyrtio år, men så har han dött hastigt i en cykelolycka, vilket förstås är omvälvande. Ännu mer omvälvande verkar hon dock tycka att det är när det ena efter det andra i deras liv visar vara underligt. Erling kände sig tydligen hotad. Han vidtog åtgärder vad gäller det ekonomiska (som han förstås skötte utan Evys inblandning). Och han hade kontakter med de tre vuxna barnen som Evy inte kände till. Det är en lovande upptakt, men en stor del av boken, kanske drygt hälften, är tempot för lågt för att det ska bli spännande. Snarare är det mystiskt, men det beror på två berättartekniska grepp, som jag är osäker på om man ska vara nöjd med eller frustrerad över.</div><div><br /></div><div>Dels handlar det om valet av Evy som berättare, vilket gör att vi läsare får del av det hon vet och tar reda på, men ingenting annat. Dels handlar det om att intrigen är uppstyckad i kapitel som utspelar sig efter Erlings död, kort före hans död och långt bakåt i tiden, när Erling och Evy först träffades. Sedan avancerar var och en av de tidslinjerna framåt, men innehåller också egna avstickare i tid. Det är egentligen inte krångligt att hålla ordning, men det blir förstås en hel del outsagt, och det finns inte något riktigt skäl i fiktionen till att det berättas så. Snarare är det författarens sätt att skapa spänning genom att undanhålla läsaren sådant som passar bättre att berätta senare.</div><div><br /></div><div>Den här romanen verkar universellt rosad, i varje fall av baksidestext och inklippta tärningar med betyg. Jag är inte lika begeistrad. Det är ett gott hantverk, men hantverket ställer sig också i vägen för historien. Min andra invändning är att det är samma grepp som Helene Flood använde i <a href="https://jsprbok.blogspot.com/2020/06/helene-flood-terapeuten.html"><i>Terapeuten</i></a>, som också handlade om ett framgångsrikt par i det moderna Oslo (låt vara att paret där var yngre) och något som visar sig inte stämma när ena parten börjar gräva i saker och ting. Författaren gör det visserligen bra, men jag uppfattar inte vad som skulle göra just den här boken till en så unikt högtstående läsupplevelse.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-27496568189634107662024-03-10T17:04:00.001+01:002024-03-10T17:04:54.017+01:0027. The Legend of the Birch Tree. A Fairy Tale<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghzFw90ZKwHnE4hiNJ0uOvMCbrJxc4XfQJozfRuvYgDyVkqQMGfpRdGdMHHIPeAHYFcHwSDmWJf6sML2JXW61oPoPLs34HQgRATg6eZa3Wku2XNnXIH6umYiLZBXZ5znQw8z7dK1oQXFE-EkMRO9D8NIZQAXxvTX5KGh3RUIFXvUm1aw0VVHAFo8oD2yo/s780/Sk%C3%A4rmbild%202024-01-22%20232820.png"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghzFw90ZKwHnE4hiNJ0uOvMCbrJxc4XfQJozfRuvYgDyVkqQMGfpRdGdMHHIPeAHYFcHwSDmWJf6sML2JXW61oPoPLs34HQgRATg6eZa3Wku2XNnXIH6umYiLZBXZ5znQw8z7dK1oQXFE-EkMRO9D8NIZQAXxvTX5KGh3RUIFXvUm1aw0VVHAFo8oD2yo/s320/Sk%C3%A4rmbild%202024-01-22%20232820.png" /></a><div><br /></div><div>Det här är en gammaldags saga med en gammaldags moral som inskärps med gammaldags metoder. Björkens huvudsakliga roll är nämligen att förse de vuxna med björkris. Men inte bara barnen, de olydiga prins Screamer och prinsessan Be-Still, utan också en del av de vuxna får sitt straff, om inte annat genom att tvingas vara utan barnen när de förvisas till en ö, där de i fattigdom får vara tjänare åt Mother Greyhair (man undrar ju om hon är döpt till det som barn, eller hur hon annars har fått namnet). Så här är det med en del kurser man läser ‒ det kan ingå litteratur som man aldrig annars hade hittat.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-22189137169819786282024-03-09T23:27:00.002+01:002024-03-09T23:27:29.381+01:0026. Dennis Gustafsson: Viktor Kasparssons arkiv<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrkwABHGv-v47hXOWKj6_dQBZOnive23J5JffFHvbYKiS26iP18mnmDOj_COjK0QoScGy9bMGHJ923PHVRwCm1haFKFi2ltsvFXR7KPJE8JIPxTQWNtiSnjn5xBRlHl3C1AAf7Ed-k_p900Y-8IVAu7o_qCVJ-Nvf2GW30jwXEgWgId0A-vsSZimG3bgg/s4000/IMG_4668.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrkwABHGv-v47hXOWKj6_dQBZOnive23J5JffFHvbYKiS26iP18mnmDOj_COjK0QoScGy9bMGHJ923PHVRwCm1haFKFi2ltsvFXR7KPJE8JIPxTQWNtiSnjn5xBRlHl3C1AAf7Ed-k_p900Y-8IVAu7o_qCVJ-Nvf2GW30jwXEgWgId0A-vsSZimG3bgg/s320/IMG_4668.JPG" /></a><div><br /></div><div>Jag hade släppt bevakningen på de här albumen om Hälsingborgsdetektiven [sic, ty det utspelar sig på den tiden staden stavades så] <a href="https://jsprbok.blogspot.com/search/label/Viktor%20Kasparsson">Viktor Kasparsson</a>, och trodde kanske att det inte skulle komma fler, för det har varit ett uppehåll på bortåt fem år sedan senast. Men här är han alltså tillbaka, utan att han själv egentligen är tillbaka. Det består nämligen av en ramberättelse om två av hans kvinnliga bekanta, som sammanstrålar slumpmässigt på hans kontor och söker igenom hans arkiv på jakt efter ledtrådar till var han håller hus.</div><div><br /></div><div>Det här upplägget innebär att man får något halvdussin återblickar på Kasparssons karriär och de fall han varit inblandade i. De anknyter ibland löst till sådant som förekommit i tidigare album, men man kan utmärkt väl hänga med utan att ha dem särskilt aktuella. Fallen som beskrivs här är varierande, och här förekommer både något klassiskt pusseldeckarfall och något som snarare rör sig åt skräck och övernaturligheter.</div><div><br /></div><div>För min smak blir det för spretigt inom det normallånga albumformat som ska rymma sex berättelser och en liten ramhandling, även om den inte är eller ens försöker vara huvudsaken. Ett par av fallen får man se för lite av för att veta om de hade gjort sig i längre format, medan ett par andra mycket väl hade kunnat få bli fulllängdshistorier. Med tanke på att detektiven själv är försvunnen undrar jag om man ska räkna med att få se mer av och om honom. I så fall ser jag helst en sammanhållen intrig, som i de flesta tidigare delarna.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-10573610955594967302024-03-07T21:52:00.000+01:002024-03-07T21:52:49.933+01:0025. Edgar Corvera: Jag heter Josefin<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibsUQ3QzLOYL8CF2190BNXQy6g2IPtLjCqFQU7i4-f5lTbrXqoAlLscRohO0RagWZ_DQ07_me4b2VaHp9VoherihGkM0eJzdgn3RIK9rw8Btfb5-0VVOvyzwwDw3u-6lD0-azxgOBssAvZPZ7vnyJ-p2XeEuQIfUCqCnk_7Mj2InLMVgvCh1sHuM4Zis4/s2520/Screenshot_20240307-195844.png"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibsUQ3QzLOYL8CF2190BNXQy6g2IPtLjCqFQU7i4-f5lTbrXqoAlLscRohO0RagWZ_DQ07_me4b2VaHp9VoherihGkM0eJzdgn3RIK9rw8Btfb5-0VVOvyzwwDw3u-6lD0-azxgOBssAvZPZ7vnyJ-p2XeEuQIfUCqCnk_7Mj2InLMVgvCh1sHuM4Zis4/w171-h400/Screenshot_20240307-195844.png" width="171" /></a><div><br /></div><div>Mitt på upploppet inför <i>Radioföljetongens </i>nedläggning i vår smögs det in en novell, som man hade kunnat missa. Och nu när jag lyssnar känns det som om jag ändå missar den, för jag begriper inte riktigt vem som berättar, och inte riktigt vem "du" som berättaren vänder sig till är, och inte var det utspelar sig eller vad som händer. Det kan bero på bristande koncentration, men jag vill inte gärna tro att jag var så koncentrerad på att flytta fötterna att allt detta totalt undgår mig. Nåja, allt är ju inte för alla.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-793525577196246672024-03-05T22:49:00.000+01:002024-03-05T22:49:06.308+01:0024. Katarina Lundholm: Värket – kaos på kontoret<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZmG1M7e1s4ah7to__V9srILHxUC16G5_QGODJPZiWG-TeoB0NJdEj64UOtbCGwkIIZkWVWUkXSl5oKlD9RaYNftB1Kp9ZNjh_OpfSgB4233FhMhHqOjcJRLT03kWfeDYLAytQdtkBbtR1WRtrgz_2bl2WOxM4rcz_9Ma1GwgRQyk99kBjCauEIPZA8pY/s640/9789180000000.jpg"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZmG1M7e1s4ah7to__V9srILHxUC16G5_QGODJPZiWG-TeoB0NJdEj64UOtbCGwkIIZkWVWUkXSl5oKlD9RaYNftB1Kp9ZNjh_OpfSgB4233FhMhHqOjcJRLT03kWfeDYLAytQdtkBbtR1WRtrgz_2bl2WOxM4rcz_9Ma1GwgRQyk99kBjCauEIPZA8pY/w320-h320/9789180000000.jpg" width="320" /></a><br /><br />Alla som har arbetat på ett kontor torde känna igen sig på något sätt i den här romanen. Jag tror inte ens att det måste vara i offentlig sektor, men här är alltså scenen en fiktiv myndighet, vars uppdrag aldrig framgår. Det är i sig skickligt hanterat, men lyckas genom att vi får följa sådana befattningshavare som det finns på alla arbetsplatser. I fokus står inte alls arbetsuppgifterna, utan den flytt som myndigheten genomför och som innebär en övergång till aktivitetsbaserat kontor (det vill säga att alla måste slåss om arbetsplatserna varje morgon).<div><br /></div><div>De anställda är arketyper, det vill säga vi har nog alla haft kolleger som påminner rätt mycket om dem. Här är någon som ser arbetsplatsen mest som ett ställe att umgås, någon annan som tycker det är bra att jobba eftersom det betyder att någon märker om han skulle dö, en tredje som är den trotjänare som som ansvarat för ordningen i kontorsförrådet och för att det blir julpyntat, och en fjärde som ser fram emot att få arbeta hemifrån ibland för att underlätta det så kallade vardagspusslet. Så småningom dyker också praktikanten Månstråle upp, som ska studera Värket ur genussynpunkt.<div><br /></div><div>Det är som synes inte så subtilt eller mångbottnat. Men tack vare myndighetens fysiska omorganisation är det några som hamnar i nya konstellationer och får nya kontakter, som de alls inte hade kunnat få sin gamla korridor med "celler", som chefen Gertrud på sitt tendentiösa sätt kallar det förra stället. Hon är varken sympatisk eller lämplig där hon drar fram, komplett med klackar och knytblus. Hennes motiv till att placera ut motionscykel, saccosäckar och liknande förblir oklara både för de anställda och läsarna, för ingen verkar vilja ha det. </div><div><br /></div><div>Boken är roligast så länge det handlar om jobbet, både förberedelserna för flytten och resultatet när de har kommit på plats. När det handlar om de anställdas bakgrund och fritid är det mindre satiriskt och inte så intressant, måste jag konstatera med visst beklagande. Möjligen försöker det här vara två olika böcker, en kontorsfars och en feelgood, och den korsningen fungerar inte så bra. Men kontorsfarsen är i sina bästa delar riktigt rolig.</div></div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-76535352673248189482024-03-05T22:37:00.004+01:002024-03-05T22:37:45.350+01:0023. Arthur Conan Doyle: A Study in Scarlet<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizYd76Ruw9oo0e-TDvntjuoF06pbUpTsa8Bdji_pnNGJLewc6jhMYg42CvkP-UhYSAA3fm33GY4kGqGRRqXDyJ0C9gpGaeF6urpQC6qVEgZjrrKF-cTcUZbVsM12yrfoFdU5CK_GRN7EL7yCE-wC4aKlWioEbLPcTaa23zhzCg_CcV_BkAGqPtYkFSbyQ/s4000/IMG_4660.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizYd76Ruw9oo0e-TDvntjuoF06pbUpTsa8Bdji_pnNGJLewc6jhMYg42CvkP-UhYSAA3fm33GY4kGqGRRqXDyJ0C9gpGaeF6urpQC6qVEgZjrrKF-cTcUZbVsM12yrfoFdU5CK_GRN7EL7yCE-wC4aKlWioEbLPcTaa23zhzCg_CcV_BkAGqPtYkFSbyQ/s320/IMG_4660.JPG" /></a><br /><br />Den här samlingsvolymen:<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvIXj405-UPKIcZZDyRPfzOERo02uD8Xt30_9c9LE857gcwbFFWhfjXUZK70VEtT2Drjgu2T7-qRip6EqWdPv4VhyALMrbyFOku-JQoB6wJ5QO8O4Hb91jcqjGaBAUgBWKAnNnGgaRz-BArrWXCkF91rwfb1zY7KOvNIEbq0DW2Y7UdhG2I9jOdGY0VgY/s4000/IMG_4659.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvIXj405-UPKIcZZDyRPfzOERo02uD8Xt30_9c9LE857gcwbFFWhfjXUZK70VEtT2Drjgu2T7-qRip6EqWdPv4VhyALMrbyFOku-JQoB6wJ5QO8O4Hb91jcqjGaBAUgBWKAnNnGgaRz-BArrWXCkF91rwfb1zY7KOvNIEbq0DW2Y7UdhG2I9jOdGY0VgY/s320/IMG_4659.JPG" /></a><div><br /></div><div>har inget titelblad för varje enskild roman eller novellsamling. Men nu ska det bli ordning på mitt Sherlock-läsande, så jag tog tillfället att välja den allra första berättelsen när det var min tur i bokcirkeln. Temat "sju sorters kakor" tolkar vi som vanligt mycket fritt; här är anknytningen till bakning att Holmes och Watson flyttar in på Baker Street. Det intressanta här är just att vi läsare får lära känna Holmes i samma takt som Watson, som ju är den som berättar historien. Det tar faktiskt ett tag innan han inser ‒ eller får förklarat för sig ‒ vad det är för yrke Holmes har, som gör att det kommer besökare från både Scotland Yard och mindre fashionabla delar av London.</div><div><br /></div><div>Berättartekniskt är det här inget mästerverk. Mitt i börjar historien om, flera decennier tidigare och i USA, och det dröjer lite för länge innan det framgår hur de båda trådarna hänger ihop. Idag hade man disponerat det annorlunda, konstaterade vi i cirkeln. Något av mästerdetektivens egenheter finns här, men inte fullt utvecklade, som i senare delar av den kanon jag nu har som mål att kronologiskt ta mig igenom.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-40484759404401437992024-03-04T21:13:00.001+01:002024-03-04T21:13:36.131+01:0022. Fabcaro och Didier Conrad: Den vita irisen<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisi2L2astE3JwgKNOqklxouL_kNuL5Z3kmFpbtZmKf_jo4-3CvTOgc-crPT4bpekef0vOH6gXKAVvcMd_ZE6YQ4NmvcYGABKvlPS4pB_JB5shcwOzCysUfKptTLlCEOhfPO_I9oQvFKnwaAbMsoIDrasu29BowaRPLN_yIw-jRXGzsVYv8DPHrjd1YCHw/s4000/IMG_4661.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisi2L2astE3JwgKNOqklxouL_kNuL5Z3kmFpbtZmKf_jo4-3CvTOgc-crPT4bpekef0vOH6gXKAVvcMd_ZE6YQ4NmvcYGABKvlPS4pB_JB5shcwOzCysUfKptTLlCEOhfPO_I9oQvFKnwaAbMsoIDrasu29BowaRPLN_yIw-jRXGzsVYv8DPHrjd1YCHw/s320/IMG_4661.JPG" /></a><br /><br />Två milstolpar på en gång är det här Asterix-albumet. Dels är det nummer fyrtio i den svit som inleddes av parhästarna Goscinny och Uderzo 1961. Dels är det första albumet med manus av Fabcaro, en för mig hittills okänd författare, men han har ett imponerade CV av både seriemanus, egna romaner och andra kulturprodukter.<div><br /></div><div>Poängen med de här albumen är ju att någon modern företeelse ska parodieras eller travesteras genom att infogas i livet i den lilla galliska byn som upprätthåller självständigheten när hela det övriga Gallien har fallit i romarnas händer. Den här gången är det mindfulness och liknande, och i synnerhet är det hövdingen Majestix' hustru Bonemine som faller för nymodigheterna. Det har sina skäl, eftersom Caesar har skickat ut sin arméläkare i syfte att passivisera de galliska kämparna, men han har också sin egen agenda.</div><div><br /></div><div>Satiren är inte så vass den här gången, tycker jag, och framför allt är den inte så fokuserad som den ibland har varit. Översättaren Carin Bartosch Edström har haft ett styvt jobb med de sedvanliga ordlekarna och betydelsebärande namnen, och kommer ifrån den uppgiften med hedern i behåll. Allra bäst är ändå de sånger som förekommer (och som troligen heter något helt annat i det franska originalet):<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisxxse7vWkeF_MDQYac5fYHviyZpZH76ew-OC-2RswelH8lbvC3OPLCDF6ILMlNQK2RoUxmd2WqmEWd8S1B-psCYENVUUcxzx2RRcQiPl3cCM3zxlDHLlQeL0khY22OGAg3S1yrw0QthXfnj4bAcPmU03oXAVvTXgxJpyN1C3o45AnrqKOjKVmWOurD4M/s4000/IMG_4662.JPG"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisxxse7vWkeF_MDQYac5fYHviyZpZH76ew-OC-2RswelH8lbvC3OPLCDF6ILMlNQK2RoUxmd2WqmEWd8S1B-psCYENVUUcxzx2RRcQiPl3cCM3zxlDHLlQeL0khY22OGAg3S1yrw0QthXfnj4bAcPmU03oXAVvTXgxJpyN1C3o45AnrqKOjKVmWOurD4M/w400-h300/IMG_4662.JPG" width="400" /></a><br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjHbquCzGcbFj3kExqzYAz330B4Ilo1ezn4vXQ_zL5ldYh0Xu57S3bbsU-E6gZ9IRBrkTPyQUzGFmm_mkGRbCJTPdmQEpkXVJhJmygHPhDxw4SwhmDXB6ANbhi_UuXkIx48CVQxMI9ZrmKwhSPyR9S-N8oarsvgKBdGYHb4xMBG1DF-bCL9Gkw2vbJQWU/s4000/IMG_4663.JPG"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjHbquCzGcbFj3kExqzYAz330B4Ilo1ezn4vXQ_zL5ldYh0Xu57S3bbsU-E6gZ9IRBrkTPyQUzGFmm_mkGRbCJTPdmQEpkXVJhJmygHPhDxw4SwhmDXB6ANbhi_UuXkIx48CVQxMI9ZrmKwhSPyR9S-N8oarsvgKBdGYHb4xMBG1DF-bCL9Gkw2vbJQWU/w400-h300/IMG_4663.JPG" width="400" /></a><br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMoX-mFliIHgDhov85GxBhW4236W-VjlvumtjXXs4-Re1ABTr2JRSigG2NwU8kdOziMLbE1ySmE6EkGV3sZ9Y8lsJtyJIOKsJO6dj45H2_KcqHJP4pniLRwUbkohjz3wjJCxA2v_emWvvvZn7tacz-85aSMRd3Mb0nCHKTAMxPrG3PoNUWSlixcmvqGrQ/s4000/IMG_4664.JPG"><img border="0" height="150" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMoX-mFliIHgDhov85GxBhW4236W-VjlvumtjXXs4-Re1ABTr2JRSigG2NwU8kdOziMLbE1ySmE6EkGV3sZ9Y8lsJtyJIOKsJO6dj45H2_KcqHJP4pniLRwUbkohjz3wjJCxA2v_emWvvvZn7tacz-85aSMRd3Mb0nCHKTAMxPrG3PoNUWSlixcmvqGrQ/w200-h150/IMG_4664.JPG" width="200" /></a> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjSmjx85ZfYsviYQ2yPbzN9Oow5A659H4GPsv4p1tfJxOGPfc7E9sDTcI78qz7tJNWIB0poWArSxZIrroWAjHls1Da4iJ9cWBTCQdDqw5AeFMA63Sd84WCRPai0nR8lW6awaKzfg7BtrBkRvG65QbTVcXV5iB7Fy4lCKuBdir3pvs5L8WJEz0CDuT9vdA/s4000/IMG_4665.JPG"><img border="0" height="150" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjSmjx85ZfYsviYQ2yPbzN9Oow5A659H4GPsv4p1tfJxOGPfc7E9sDTcI78qz7tJNWIB0poWArSxZIrroWAjHls1Da4iJ9cWBTCQdDqw5AeFMA63Sd84WCRPai0nR8lW6awaKzfg7BtrBkRvG65QbTVcXV5iB7Fy4lCKuBdir3pvs5L8WJEz0CDuT9vdA/w200-h150/IMG_4665.JPG" width="200" /></a><br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijzLZu0YHvgWb0eg6fAmnFxi1eVozA8LrXZy_IqkMBE0Mk1gdzdcQMxz0m23Yqg1U7iPnCwZvvmEvBZ8WOOMELcbidPRuMh4JPA3uxZuojIt8UV1u1DhVWCK6oEz_74w6DfwqBS2OyfoOMFYpPZw4HcJBZEWYoNjfXgM68ZKlhwL_lcQq-EWDGT_gHde0/s4000/IMG_4666.JPG"><img border="0" height="150" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijzLZu0YHvgWb0eg6fAmnFxi1eVozA8LrXZy_IqkMBE0Mk1gdzdcQMxz0m23Yqg1U7iPnCwZvvmEvBZ8WOOMELcbidPRuMh4JPA3uxZuojIt8UV1u1DhVWCK6oEz_74w6DfwqBS2OyfoOMFYpPZw4HcJBZEWYoNjfXgM68ZKlhwL_lcQq-EWDGT_gHde0/w200-h150/IMG_4666.JPG" width="200" /></a> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe4b9AXzR7EvlGdTwkZtAawWgopQgRUWlgjHcwD7Segdzu2SVeR_GrIpKT9W1KD4hZZQg8OWkvA4O8OSse4ovN95Fx3nMnJupw66yilh_NvgTaHSw_Y8aHCcm8iWoRwdFjvdjFD3xLr90q-mdLkjyvMbiVLbzFe6mvY8mnr-_Ykl_ubsyfuQzDF9xz18w/s4000/IMG_4667.JPG"><img border="0" height="150" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe4b9AXzR7EvlGdTwkZtAawWgopQgRUWlgjHcwD7Segdzu2SVeR_GrIpKT9W1KD4hZZQg8OWkvA4O8OSse4ovN95Fx3nMnJupw66yilh_NvgTaHSw_Y8aHCcm8iWoRwdFjvdjFD3xLr90q-mdLkjyvMbiVLbzFe6mvY8mnr-_Ykl_ubsyfuQzDF9xz18w/w200-h150/IMG_4667.JPG" width="200" /></a></div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-41769945915422515252024-03-04T20:57:00.001+01:002024-03-04T20:57:57.357+01:0021. John Newbery: A Little Pretty Pocket-Book, Intended for the Amusement of Little Master Tommy and Pretty Miss Polly with Two Letters from Jack the Giant Killer<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWbYKviD2TW6-cb90F2lx_eSbgPbeNup5SeJlY7EMOnQSkfrhyphenhyphenFDbacr-pupGkT_fT9l8vYYW0yPJcMSiytFq37PJ7qDHGu-l9LyWC8JxKwQtdtXKvBkX-uTU1QtgYTA70usRpJh9Fe3XSRJAQcAh2-u5iJShmIm5ZPfuOJhgtnVTJ9NGhu5wH1KDJtXU/s606/Sk%C3%A4rmbild%202024-01-22%20232900.png"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWbYKviD2TW6-cb90F2lx_eSbgPbeNup5SeJlY7EMOnQSkfrhyphenhyphenFDbacr-pupGkT_fT9l8vYYW0yPJcMSiytFq37PJ7qDHGu-l9LyWC8JxKwQtdtXKvBkX-uTU1QtgYTA70usRpJh9Fe3XSRJAQcAh2-u5iJShmIm5ZPfuOJhgtnVTJ9NGhu5wH1KDJtXU/w213-h320/Sk%C3%A4rmbild%202024-01-22%20232900.png" /></a><br /><br />Den här lilla boken från 1744 anses vara den första barnboken på engelska, även om detta är en amerikansk upplaga från 1787 (det var längre hållbarhet på kulturen på den tiden, känns det som). För att marknadsföra den för barn medföljde det en leksak ‒ inget nytt under solen ‒ som för flickor också kunde tjänstgöra som nåldyna.<br /><br />Innehållet är splittrat, och försöker nog vara barntillvänt, men är i stor utsträckning uppfostrande. Ett avsnitt försöker lära ut alfabetet, men det vill nog till att man har en pedagogisk lärare att tillgå. Sedan kommer ett avsnitt med roliga spel och lekar, som inte heller är självförklarande (tecknet ſ är ett alternativt sätt att skriva s, som levde längre i tyskan och frakturstilen):<div><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5RjiwCS8UnUnGPPz212KkI-FPa3SOe_10wsBF9ouwCrbPjQe5sceSOw3BiE8XT_RVKBzjt5EbOU3e0XHIdZ-DjTE-Ymk7iAUOJfU6_ZHc46soo4RZhPIWnwnAiRbxo8gLQ4jZe4uYVv4FZMoVIoq5HcfyVzueYlRsls39KmCn3ein1n-EH6wJD7opuyg/s522/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-03%20215103.png"><img border="0" height="389" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5RjiwCS8UnUnGPPz212KkI-FPa3SOe_10wsBF9ouwCrbPjQe5sceSOw3BiE8XT_RVKBzjt5EbOU3e0XHIdZ-DjTE-Ymk7iAUOJfU6_ZHc46soo4RZhPIWnwnAiRbxo8gLQ4jZe4uYVv4FZMoVIoq5HcfyVzueYlRsls39KmCn3ein1n-EH6wJD7opuyg/w400-h389/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-03%20215103.png" width="400" /></a><br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdFEKLly1THO5Kncy7KXWNppHn2_kAv7cpN3iQ596ghp7hh5GHLg1WWdz66pS91519cWhRecUMqmWOeVBgmDC-R4O6opCImGobILxcIvKkI0EptqP6ozorLHmo_qKLuE_ypxxP0yBjQFmoLXAF8xYySY-ZhNWXS_z2aE-U1FOCXLLINA526cewcWfCwVg/s511/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-03%20215401.png"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdFEKLly1THO5Kncy7KXWNppHn2_kAv7cpN3iQ596ghp7hh5GHLg1WWdz66pS91519cWhRecUMqmWOeVBgmDC-R4O6opCImGobILxcIvKkI0EptqP6ozorLHmo_qKLuE_ypxxP0yBjQFmoLXAF8xYySY-ZhNWXS_z2aE-U1FOCXLLINA526cewcWfCwVg/w384-h400/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-03%20215401.png" width="384" /></a><br /><br />Alla lekar framställs inte som förebildliga:<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4o6h1c1Kt7dih72MG0hEf8BX1AZsWR5ykNxkmSwRW-Z_Y-Ie-Jvf0j7levIgsHpByMO53Nv42yUU6ujA1A77J5mgYd9HQZsxSZxxb-bw3GeAzrtCEqQlj4nYSXuQsyFr-KSEWJLSZgz8OYuCsh0l801636RSC9Snd1dZ6dPX78J1XcTw8jFb5kopX6S8/s502/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-03%20215700.png"><img border="0" height="396" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4o6h1c1Kt7dih72MG0hEf8BX1AZsWR5ykNxkmSwRW-Z_Y-Ie-Jvf0j7levIgsHpByMO53Nv42yUU6ujA1A77J5mgYd9HQZsxSZxxb-bw3GeAzrtCEqQlj4nYSXuQsyFr-KSEWJLSZgz8OYuCsh0l801636RSC9Snd1dZ6dPX78J1XcTw8jFb5kopX6S8/w400-h396/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-03%20215700.png" width="400" /></a><br /><br />Sedan kommer ett avsnitt med fabler, inklusive tillhörande förklaringar, och de är inte heller alltid okända för den moderne läsaren:<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguM9xYQpE0PKoDbGml8iwmW7eoIREcJFrunvX0J0l8tzFw3V4Rfa31iV4TFyMPZpiOdCc0AvR8rp1atjFoweKWFnMcq5txFhYDQmiESxyGO_VauMGpyD2Pu8FWjwLMDrTb0upKT_ftf2gcEGGlCgc8oiX0RFIADwo1FNlBNgqMjDm5kvVPWJ1pPMiha88/s706/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-03%20222709.png"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguM9xYQpE0PKoDbGml8iwmW7eoIREcJFrunvX0J0l8tzFw3V4Rfa31iV4TFyMPZpiOdCc0AvR8rp1atjFoweKWFnMcq5txFhYDQmiESxyGO_VauMGpyD2Pu8FWjwLMDrTb0upKT_ftf2gcEGGlCgc8oiX0RFIADwo1FNlBNgqMjDm5kvVPWJ1pPMiha88/w295-h400/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-03%20222709.png" width="295" /></a><br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFtAsfJ7R9EQ8_RC6ZTUGYc2mwInaz-XtHOXImoLZoyLnT4Vq5Vqf333gClEzWp5ZWumEO9fm3v4KlLlanDl3OooMamFNqpOcwd38MgU-gCNyN5nhkAKRD3TOhyphenhyphenjlCWY6w7hRyzQoyODLWdsaLwy-7TmFRXUJvX0KrE8M6X9AoPLvsD_-ssZUvaLySeyc/s682/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-03%20222804.png"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFtAsfJ7R9EQ8_RC6ZTUGYc2mwInaz-XtHOXImoLZoyLnT4Vq5Vqf333gClEzWp5ZWumEO9fm3v4KlLlanDl3OooMamFNqpOcwd38MgU-gCNyN5nhkAKRD3TOhyphenhyphenjlCWY6w7hRyzQoyODLWdsaLwy-7TmFRXUJvX0KrE8M6X9AoPLvsD_-ssZUvaLySeyc/w319-h400/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-03%20222804.png" width="319" /></a><br /><br /><div>Slutligen är det avsnitt med ordspråk:</div><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdW2-W4dgIH1_9xk-GNPQzjNgulafCTwXHbZwT2moMvodrUYOU5_h8WIHGyOm4AOhCtweO8VMVYV_teOseqUiz22Dl-xnWCLiZpm7QY1wVyNpkWub3LimX6ArJkyLRB2FH6r3Mnwh7FadyaONuiAaML-LlWTvVxUKn-EtelZ098Ro14MroZ3owS6wiFRc/s727/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-04%20162434.png"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdW2-W4dgIH1_9xk-GNPQzjNgulafCTwXHbZwT2moMvodrUYOU5_h8WIHGyOm4AOhCtweO8VMVYV_teOseqUiz22Dl-xnWCLiZpm7QY1wVyNpkWub3LimX6ArJkyLRB2FH6r3Mnwh7FadyaONuiAaML-LlWTvVxUKn-EtelZ098Ro14MroZ3owS6wiFRc/w295-h400/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-04%20162434.png" width="295" /></a><br /><br />och levnadsregler för den som vill vara ett lydigt barn:</div><div><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRnMxa-k_aJ34cncab7b8ys28VgInhFTOHJ6uSI9plZY5aBzjW8ML_leEDpkL_6y-rIejEi5IEeyGI3ojBKfUT7i1glwWNzYtTDe6bl67Wz0ejcHSxy1Xud7jx9L2SZxH3_nSSGDgCn_08yGLng2TI43YZdeNvoaNFZM5u37NnSVuA5aLBP83KFcbZNP0/s778/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-04%20163031.png"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRnMxa-k_aJ34cncab7b8ys28VgInhFTOHJ6uSI9plZY5aBzjW8ML_leEDpkL_6y-rIejEi5IEeyGI3ojBKfUT7i1glwWNzYtTDe6bl67Wz0ejcHSxy1Xud7jx9L2SZxH3_nSSGDgCn_08yGLng2TI43YZdeNvoaNFZM5u37NnSVuA5aLBP83KFcbZNP0/w278-h400/Sk%C3%A4rmbild%202024-03-04%20163031.png" width="278" /></a><br /></div><div><br /></div><div>En stor del av behållningen får man av illustrationerna. Mitt intryck är att de har åldrats med större behag än texten.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-40719978972141943932024-02-24T12:04:00.000+01:002024-02-24T12:04:00.268+01:0020. Maria Nilson: Pixi. Historien om Sveriges mest spridda bilderbok<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqzsnuKNcZdizvu1QHYALK9ZD61H4DvAbcsPmU_T3qUIl9Rd_ehYqVtQt91AuFCvZoVnDY6nX6_jQFoyoixJrIA839UY35SrUITAu0gX7jTN6kvO1wO62PpNMt9PyXQ3zG0cSHH7gzzksYG14lytf7eNwnW7u5F8TMKUF4D-gkIpmzEVi-dkJ14M87jrM/s4000/IMG_4656.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqzsnuKNcZdizvu1QHYALK9ZD61H4DvAbcsPmU_T3qUIl9Rd_ehYqVtQt91AuFCvZoVnDY6nX6_jQFoyoixJrIA839UY35SrUITAu0gX7jTN6kvO1wO62PpNMt9PyXQ3zG0cSHH7gzzksYG14lytf7eNwnW7u5F8TMKUF4D-gkIpmzEVi-dkJ14M87jrM/s320/IMG_4656.JPG" /></a><div><br /></div><div>Litteraturvetenskap behöver inte handla om mer eller mindre officiellt kanoniserade författarskap. Den här boken behandlar snarare ett litterärt fenomen, som jag tror att de flesta är bekanta med, eftersom det har funnits sedan femtiotalet och gått ut i stora upplagor. Något paradoxalt är det då att Pixiboken inte har blivit beskriven tidigare, annat än i förbigående och i någon enstaka artikel. I sakens natur ligger därmed också att den här framställningen på flera ställen lämnar lösa trådar för kommande forskning att ta tag i.</div><div><br /></div><div>Det är ändå en bra introduktion som stökar undan grundarbetet för den som sedan vill ägna sig åt mer ingående analys. Här finns en historik, byggd både på själva böckerna och på intervjuer med några nyckelpersoner på det ansvariga förlaget, samt några exempel på teman som spelat stor roll i utgivningen. Nära halva boken är en bilaga, bestående av en förteckning över utgivningen, och den föreställer jag mig kan vara särskilt värdefull för den som exempelvis vill skriva uppsats om någon eller något relaterat.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-16169393942834950012024-02-23T20:30:00.005+01:002024-02-23T20:30:40.970+01:0019. Anna Sewell: Black Beauty. The Autobiography of a Horse<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRmAuV-NIXTIXm1qgr7SAKbJ85rzXDrrx3acS988YnWcfJc5n3QGrYs1Mb9RBC1J9oSUAn9_YIZTZuX8M_pyHvTsQFyBqQFlbsB1BsiEgp3nReSqkrJvEraz3PILCyKHO1f4j76xbGTOMa3auZ0r1DhyphenhyphenGI0qrCUdI2yLpdqYo-wUdvYiOFK6-17kkZEvY/s450/Sk%C3%A4rmbild%202024-02-23%20175848.png"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRmAuV-NIXTIXm1qgr7SAKbJ85rzXDrrx3acS988YnWcfJc5n3QGrYs1Mb9RBC1J9oSUAn9_YIZTZuX8M_pyHvTsQFyBqQFlbsB1BsiEgp3nReSqkrJvEraz3PILCyKHO1f4j76xbGTOMa3auZ0r1DhyphenhyphenGI0qrCUdI2yLpdqYo-wUdvYiOFK6-17kkZEvY/s320/Sk%C3%A4rmbild%202024-02-23%20175848.png" /></a><div><br /></div><div>Det speciella med den här boken framgår av undertiteln; det är alltså en häst som berättar om sitt liv. Det är förhållandevis konsekvent genomfört, även om han här och var är påfallande kunnig om människornas liv och kan göra reflektioner som inte känns alldeles trovärdiga. Han heter från början Black Beauty och är av fin härstamning, men säljs ett antal gånger och hamnar hos ägare som inte alltid är djurvänner. Han får också andra namn; när han är droskhäst i London heter han helt enkelt Jack efter droskägarens förre häst.</div><div><br /></div><div>Boken kom ut 1877, när synen på djur var en annan, och hästar var arbetskraft mer än något annat. Författaren har ett ärende, nämligen att hästar ska behandlas väl, eftersom de också är levande varelser med känslor. I tidens anda dras paralleller med lokomotiv och ångmaskiner, som alltså inte får bilda mönster för hur man förhåller sig till hästar. Det går inte att komma ifrån att ärendet ställer sig i vägen för berättelsen. De olika ägare och andra människor som Black Beauty stöter på är stereotyper, som fyller sina funktioner i intrigen, men knappast mer än så. Behövs det en gudfruktig droskägare som låter även hästen vila på söndagar, då låter författaren Black Beauty köpas av en sådan, och behövs det en pretentiös lady som vill använda stuptygel för att hästens huvud ska hållas högt, då finns det en sådan till hands. Där finns också det mer konkreta ärendet, nämligen att stuptygel är ett otyg (som också tack vare boken kom ur bruk).</div><div><br /></div><div>Jag hade väntat mig något som mer entydigt hörde hemma i hästboksgenren, men på sitt sätt var det här en mer intressant bok än så. Sedan verkar den nog ändå ha haft sitt inflytande på senare tiders flickböcker av typen "X får en ponny".</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-89002800413569163052024-02-22T21:36:00.000+01:002024-02-22T21:36:04.089+01:0018. Mikael Berglund: Ovanjorden<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsXa-1xIeKgro41lMu2HPk5J1-jvAOoBzuJZQVlTeUQvi-7Dn1p7raJYADS182NVlPWKPqxeNEVPeDglOalYBPBt49_1lNGwvzJZfu-qIjUf7Rmc85R92_CT5P6fga1w9_kwBrSb8l8h0aqInEU6GfgC2hNSZIPi4rJyOuTdnUJ75u1N1PdYZgvuhmGeA/s2520/Screenshot_20240217-151240.png"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsXa-1xIeKgro41lMu2HPk5J1-jvAOoBzuJZQVlTeUQvi-7Dn1p7raJYADS182NVlPWKPqxeNEVPeDglOalYBPBt49_1lNGwvzJZfu-qIjUf7Rmc85R92_CT5P6fga1w9_kwBrSb8l8h0aqInEU6GfgC2hNSZIPi4rJyOuTdnUJ75u1N1PdYZgvuhmGeA/w171-h400/Screenshot_20240217-151240.png" width="171" /></a><div><br /></div><div>När den här romanen börjar är huvudpersonen Oskar sommarvikarie på förskolan i Ammarnäs i fjällvärlden. Han går där under namnet "fröken Oskar", och det lämnar honom aldrig riktigt, fast det går lång tid innan romanen sätter punkt. Då har han haft anledning att vara från trakten i omgångar, men också att komma tillbaka i olika roller. Namnet blir på något sätt en symbol för att han är utomstående, fast han också på många sätt involveras, särskilt i en familj.</div><div><br /></div><div>Redan den första sommaren kommer Oskar genom ett av barnen på förskolan, Jon-Erik, i kontakt med Eija, hans äldre syster. Hon är same och renskötare och väntar dessutom barn med en annan renskötare, Ailo, så det finns mycket som talar mot att det någonsin kan bli hon och Oskar. Historien om dem är det som bildar en röd tråd i romanen, men det som allra mest binder ihop den är skildringen av fjällvärlden under alla årstider. Det är inte ens renarna som är de mest framträdande djuren utan myggen, som letar sig in överallt under de månader de inar där. Men det beror nog också på att det är Oskars perspektiv vi får, och vad han än är så är han inte renskötare.</div><div><br /></div><div>Själv har jag inte minsta relation till denna del av landet, och beskrivningen av myggplågan är verkligen inte säljande. Men det framgår här och var i periferin att det också passerar turister, vandrande eller skidande, och det verkar finnas årstider utan mygg också.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-24751437013507940862024-02-22T14:45:00.002+01:002024-02-22T14:45:42.261+01:0017. Lina Arvidsson: Mörka vrår<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmO1WevLLmM7mWuQnuGLzx78KF8F6BnH5M_CyzLjjs-8T3GDpnYfuXkw0WgCOqAp_Xq63-MbggHRfcJh2U0pPvYBPlzyAGvtRZHJOSdju-t6OZuhXki9avjkLQfam5OJIXX4Q79ykCWLpTj70-x-JaDdG9CUk04n-YDNlS8qj4TZxFkrtLgvF_mm2CLeo/s4000/IMG_4655.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmO1WevLLmM7mWuQnuGLzx78KF8F6BnH5M_CyzLjjs-8T3GDpnYfuXkw0WgCOqAp_Xq63-MbggHRfcJh2U0pPvYBPlzyAGvtRZHJOSdju-t6OZuhXki9avjkLQfam5OJIXX4Q79ykCWLpTj70-x-JaDdG9CUk04n-YDNlS8qj4TZxFkrtLgvF_mm2CLeo/s320/IMG_4655.JPG" /></a><div><br /></div><div>Det här ska vara första delen i en serie deckare, som det väl brukas numera i genren, men länge har jag svårt att se hur det ska kunna bli något mer efter den här halsbrytande historien. Huvudpersonen Annie är så personligen inblandad i allting att det närmast krävs en Maria Langs Puck Bure för att komma i kontakt med mysterier av samma dignitet framöver. Men alldeles på slutet finns det en öppning för en kommande intrig.</div><div><br /></div><div>Här handlar det om att Annie och hennes relativt nyblivne sambo Wille får möjlighet att flytta in i hans barndomshem, ett jättehus i skogen någonstans i Hälsingland. Hans mamma har bott där ensam, men ska nu flytta till det mindre gästhuset (fast det går ju sådär med det, kan man konstatera). Annie är väktare och får jobb i en stugby, där det har varit problem med inbrott, medan Wille är socionom och anställs av kommunen. Ganska snart visar det sig att det finns saker i det förflutna som Annie inte har fått reda på, och varken Wille eller hans mamma är så intresserade av att berätta om dem.</div><div><br /></div><div>Det som händer balanserar någonstans mitt emellan skräck och deckare, även om Annie är en stabil person som egentligen inte tror på övernaturliga förklaringar till de underliga händelser som det stora huset bjuder på. Det gör också att vi läsare förväntar oss att det hela ska hänga ihop utan att spöken eller andra väsen ska ligga bakom. Och hänger ihop gör det, faktiskt mycket mer än man väntar sig från början, så att det som känns som en rätt ordinär <i>damsel in distress</i>-roman slutar nästan som en pusseldeckare av gammalt klassiskt snitt.</div><div><br /></div><div>För en gångs skull vet jag var jag fick tipset som ledde fram till boken, nämligen som flera gånger tidigare i podden <i>Deckardårarna </i>(som "finns där poddar finns", som det brukar heta). Nu hoppas jag bara att författaren kan hålla den här nivån i "den svåra andra boken", som podden ibland pratar om.</div><div><br /></div><div>(Det verkar förresten finnas två Lina Arvidsson som skriver. Den <a href="https://jsprbok.blogspot.com/2022/10/79-lina-arvidsson-aldrig-ensam.html">novellsamling</a> jag har läst tidigare är såvitt jag förstår skriven av den andra.)</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-57152219751365749792024-02-18T18:27:00.002+01:002024-02-18T18:27:31.333+01:0016. Peter Jackson: Det öppna och det slutna. Religionshistoriska essäer<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgj2NVsAJGs_ZBTK1JKpC-iEDY8yir4249xJv0Cwb3BJALyRUoWB-hWBUR3hE47B9RrTkmsLeZccbnBlVX-VnDcZNgLsXyX_QB6jrgtJ4sBDcHeyZR6cPPH_5Mmz59x-1K_s1B_eLw_JhuAew3k6IIwl2aWv1YbHOWTETbAlvzGwdIK7eP7RHgHDray8Mg/s4000/IMG_4653.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgj2NVsAJGs_ZBTK1JKpC-iEDY8yir4249xJv0Cwb3BJALyRUoWB-hWBUR3hE47B9RrTkmsLeZccbnBlVX-VnDcZNgLsXyX_QB6jrgtJ4sBDcHeyZR6cPPH_5Mmz59x-1K_s1B_eLw_JhuAew3k6IIwl2aWv1YbHOWTETbAlvzGwdIK7eP7RHgHDray8Mg/s320/IMG_4653.JPG" /></a><div><br /></div><div>En essäsamling med så vitt famnande ämnesinnehåll som den här kan bli så spretig att den har svårt att nå sina läsare. Själv har jag haft en av essäerna som kurslitteratur och blev nyfiken på resten. Alla är inte lika intressanta för mig, men jag föreställer mig att det som inte jag tilltalas av kan tilltala någon annan.</div><div><br /></div><div>Mest fastnar jag för en som i sig spänner över stora avstånd i tid och rum, men tar en av sina utgångspunkter i ett av de berömda Gallehushornen. De hittades i Danmark på 1600- respektive 1700-talen, men är nu sedan länge försvunna (och nedsmälta). Ett av dem hade en runinskrift där bland annat egennamnet Hlewagastiz ingår, och essäns ämne är hur detta namn har paralleller i andra indoeuropeiska språk, och vad det säger om indoeuropeisk kultur.</div><div><br /></div><div>En annan essä behandlar den del av <i>Hávamál </i>som innehåller episoden om Odens hängning. Den har kopplats till såväl det förkristna blotandet som den korsfäste Kristus, men innehåller så många intressanta komponenter att det nästan är ogörligt att få in dem i en framställning på bara trettio sidor (som också ska rymma en nytolkning av texten på modern svenska).</div><div><br /></div><div>Och så finns det en beskrivning av julens mytologi, mest om jultomten och hur han har kommit till som en sammanfogning av element från den helige Nikolaus, den nordiske gårdstomten och den anglosaxiska världens personifikation av julen. Det är en fascinerande historia, inte alls så enkel som att det bara är ett antal motiv som har bakats ihop.</div><div><br /></div><div>Det som är intressant i den här boken är alltså riktigt intressant, även om det finns kapitel som faller vid sidan av vad jag råkar gå igång på. En randanmärkning är att det finns hänvisningar till ett antal bilder, som inte verkar vara med i den här upplagan, vilket är synd.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-19085223704947584662024-02-18T18:11:00.002+01:002024-02-18T18:11:38.467+01:0015. Lars Munkhammar: Silverbibeln. Theoderiks bok<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2LUn3ODN65mVdk_nCs9jiKiCOpsHGfnztIwCKkRTq3xMuTZThOQaYUp_GNuGMDLYPffCoq59f-vXEP0bYOKEUIj9Dn5zsQzt7XC8I8o5ZJwutgjvl5r0af-Ga6P_anIbzhjCO73cJ4IdDgyQ5d0DnoGw4u5kZ4r_cNvz4KiK0w7A0KAlm6of2IQ6P-m4/s4000/IMG_4654.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2LUn3ODN65mVdk_nCs9jiKiCOpsHGfnztIwCKkRTq3xMuTZThOQaYUp_GNuGMDLYPffCoq59f-vXEP0bYOKEUIj9Dn5zsQzt7XC8I8o5ZJwutgjvl5r0af-Ga6P_anIbzhjCO73cJ4IdDgyQ5d0DnoGw4u5kZ4r_cNvz4KiK0w7A0KAlm6of2IQ6P-m4/s320/IMG_4654.JPG" /></a><div><br /></div><div>Det här är en bok som inte i första hand, faktiskt mycket lite, handlar om Silverbibelns gotiska text i språkligt hänseende. I stället står själva boken som föremål i centrum, och där är å andra sidan inte mycket osagt. Man får ta del av den miljö, 500-talets Ravenna, där den av allt att döma tillkom, och de olika teorier som finns om hur den så småningom hamnade i 1600-talets Prag, varifrån den kom som krigsbyte till Sverige. (Sedan tog den en tur till Nederländerna innan den återkom till Sverige och donerades till universitetsbiblioteket i Uppsala, där den fortfarande finns.)</div><div><br /></div><div>Ett kapitel handlar om hur den ‒ eller i varje fall de delar som fanns utställda ‒ stals 1995, en händelse som jag faktiskt inte har något minne av överhuvudtaget, trots att den tydligen ska ha fyllt nyhetssändningar och tidningar. Delarna kunde efter någon månad hämtas i en förvaringsbox på Stockholms centralstation, vilket närmast känns som något hämtat ur en tafflig svensk TV-deckare.</div><div><br /></div><div>Intressant och välillustrerat är det i alla fall, och jag tror att det är en bok som med behållning kan läsas av den som är mindre intresserad av själva gotiskan än jag.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-80346492494162446082024-02-15T18:32:00.004+01:002024-02-15T18:32:37.967+01:0014. Johan Espersson: Djuriska<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaGLoZ_5yYV4oPSo2NBcli8bfnQOJSnBIa8kmTiiloAp4BSRhsY6YcF_LVdbW3_JhV5dCD49b_jT-HzLsuVasxiwtgmOH7SBTBrVDar2ebTm9KvemsS8WBkml2kbO65kdFmxRXSDQdASUSO_pghhufyAohU2pjc04qVN8xEC3a1QldP5M7H6aliMMhB4M/s4000/IMG_4636.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaGLoZ_5yYV4oPSo2NBcli8bfnQOJSnBIa8kmTiiloAp4BSRhsY6YcF_LVdbW3_JhV5dCD49b_jT-HzLsuVasxiwtgmOH7SBTBrVDar2ebTm9KvemsS8WBkml2kbO65kdFmxRXSDQdASUSO_pghhufyAohU2pjc04qVN8xEC3a1QldP5M7H6aliMMhB4M/s320/IMG_4636.JPG" /></a><div><br /></div><div>I senaste omgången radionoveller fanns Johan Espersson representerad med ett alster som heter "<a href="https://jsprbok.blogspot.com/2023/12/156-johan-espersson-kultur-i-halland.html">Kultur i Halland</a>". (För en gångs skull vet jag alltså hur jag har hittat fram till en bok.) Det här är en novellsamling som också utspelar sig i norra Halland, i trakterna runt samhället Åsa, där man kan känna igen sig lite, om man som jag har gästat folkhögskolan. (Läsarna får ursäkta behovet av att skriva er på näsan, men den heter Löftadalens folkhögskola. Åsa folkhögskola finns också, men ligger någon helt annanstans.) Ett par av novellerna utspelar sig inte på svenska västkusten, utan på semester, exempelvis i Italien.</div><div><br /></div><div>Som vanligt har jag svårt att sammanfatta en novellsamling. Men det handlar ofta om barn eller ungdomar, som inte riktigt trivs med sin tillvaro, eller i varje fall ser för sig att de så småningom ska ha en annan typ av tillvaro. Det gäller inte minst pojkgänget i den sista och längsta novellen, som beskriver ett av dessa oändliga sommarlov, men utan att det framstår som särskilt nostalgiskt. Snarare tror jag att de flesta som har klarat sig ifrån det någorlunda helskinnade är tacksamma, för det är hårda tag mellan gängen i vissa avseenden.</div><div><br /></div><div>När det gäller prosa i det kortare formatet är det något som inte kommer med i texten ‒ annars blir det ju en roman. Här är berättelserna ofta utsnitt ur tillvaron, så att vi inte får reda på hur det går för karaktärerna. En del kan bli frustrerade av sådant, men själv är jag rätt förtjust i den sortens historieberättande, som lämnar läsaren med egna fantasier kvar.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-31819816588857959442024-02-12T19:59:00.005+01:002024-02-12T19:59:54.400+01:0013. Lewis Carroll: Alice's Adventures in Wonderland<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhljg4JVY2Bnh26C62njkxN67agjIU8dX-EezrOKuCt3CsdxVdzfMtN7Gr7TfKJ9jm9GkQp0ix7ZrBDRs_lcaWc2sAMNKFJntdnpbrzG6BSqfCQS0p0zv97zbEIFmrMrD_Evcqp0frkbocO0P9NeSHIDj4ybyai-8UU7hNNpEXtMzc_mzEoOW6tmfZdi5E/s4000/IMG_4651.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhljg4JVY2Bnh26C62njkxN67agjIU8dX-EezrOKuCt3CsdxVdzfMtN7Gr7TfKJ9jm9GkQp0ix7ZrBDRs_lcaWc2sAMNKFJntdnpbrzG6BSqfCQS0p0zv97zbEIFmrMrD_Evcqp0frkbocO0P9NeSHIDj4ybyai-8UU7hNNpEXtMzc_mzEoOW6tmfZdi5E/s320/IMG_4651.JPG" /></a><br /><br />Vi konstaterade vid dagens seminarium om denna klassiska barnbok att även den som inte har läst den tidigare kan ha så mycket bakgrundskunskap att det blir svårt att närma sig texten förutsättningslöst. Det finns ett antal adaptioner i olika medier, men inte minst har formuleringar ur originalet fått sitt eget liv och blivit mer kända än sammanhanget de kommer från. (Sedan är det en annan sak att det finns sådant som är känt för att ha förekommit här, men som faktiskt är äldre än så. Dit hör den galne hattmakaren, för "mad as a hatter" var ett uttryck redan decennier före Carroll, och Cheshirekatten, för "grin like a Cheshire cat" är ännu äldre.)<div><br /></div><div>Fördelen med att läsa den här boken i ett akademiskt kurssammanhang är att man också får anledning att ta del av sekundärlitteratur, där man kan till exempel kan läsa om de olika illustratörer som har förekommit i olika upplagor. Den mest klassiske är nog John Tenniel − det är också hans teckningar som finns i den samlingsvolym jag har − men det finns enligt uppgift över hundra olika. Från början hade Lewis Carroll själv illustrerat det handskrivna manus han gjorde åt verklighetens Alice med efternamnet Liddell, och den versionen finns också med i min volym.</div><div><br /></div><div>Den ser för övrigt ut så här:<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5mm-PKhw_3DowCriq6LGSRay9AT9PWkTm0qvmLYRPaArWunUUxhOy2ZKCAdPT48cWl4uH6hRrTCYBAxNA9a4TnmYh226BARfGWsEg-KmV_QApnm1ghGZCOnfjurd7tCh4i0z667uEMSV5zHuD-tMq9CaeqO98aR8vXqQvCYITBR9wliVd-V5tSOPJIyk/s4000/IMG_4650.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5mm-PKhw_3DowCriq6LGSRay9AT9PWkTm0qvmLYRPaArWunUUxhOy2ZKCAdPT48cWl4uH6hRrTCYBAxNA9a4TnmYh226BARfGWsEg-KmV_QApnm1ghGZCOnfjurd7tCh4i0z667uEMSV5zHuD-tMq9CaeqO98aR8vXqQvCYITBR9wliVd-V5tSOPJIyk/s320/IMG_4650.JPG" /></a><div><br /></div><div>och inköptes i Köpenhamn sommaren 1996 för det facila priset av 49 danska kronor:</div><div><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIR7vBImY2zgSaw9bCgW55AbqNXd5Ir5uZZbH9UEOul3x5a1SjztSEsF7bsqhLMGgG_dkO0j6Zw4Gixe7t3hnPgxUBUCC4M5Zig7n7J_jvxK2K1qQ4geSz07O9xRtRNj1mbD9rG8JMMvxY3RljcBi5wCZE9v3CzdnvS-Pz8Og-cH_Rq0hyphenhyphenaP9K4ApqFBU/s4000/IMG_4652.JPG"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIR7vBImY2zgSaw9bCgW55AbqNXd5Ir5uZZbH9UEOul3x5a1SjztSEsF7bsqhLMGgG_dkO0j6Zw4Gixe7t3hnPgxUBUCC4M5Zig7n7J_jvxK2K1qQ4geSz07O9xRtRNj1mbD9rG8JMMvxY3RljcBi5wCZE9v3CzdnvS-Pz8Og-cH_Rq0hyphenhyphenaP9K4ApqFBU/w300-h400/IMG_4652.JPG" width="300" /></a><br /><br />På den tiden gjorde man kvitton som inte bleknade på mindre än ett år.</div></div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-60307512557408973462024-02-08T22:00:00.000+01:002024-02-08T22:00:10.029+01:0012. Christoffer Holst: En dyrbar fångst<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKLarBl5F8KJJyBV60TD377mB0SynIq2-dZUxjDXNIcj_7vR6ZTonbeEQ9J_OoE-XcycRzeafukN63RgOFRPJFpYRWKdDcLNsCGLzIRZGccfsHAJEAJk1uHdMh9zeZOPOerqqypPgc-au596_KytSFH6x4ZeKgXKYpb0VWivDqDdDmFd4ER0PMX7O4Ckc/s200/0003760948.jpg"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKLarBl5F8KJJyBV60TD377mB0SynIq2-dZUxjDXNIcj_7vR6ZTonbeEQ9J_OoE-XcycRzeafukN63RgOFRPJFpYRWKdDcLNsCGLzIRZGccfsHAJEAJk1uHdMh9zeZOPOerqqypPgc-au596_KytSFH6x4ZeKgXKYpb0VWivDqDdDmFd4ER0PMX7O4Ckc/w320-h320/0003760948.jpg" width="320" /></a><div><br /></div><div>När jag ser bakåt i bloggen framgår det att jag tydligen har börjat på två olika serier av Christoffer Holst utan att komma vidare i dem ‒ och dessutom utan att känna någon särskild saknad efter dem. <a href="https://jsprbok.blogspot.com/2022/06/45-christoffer-holst-solsken-och.html">Den ena</a>, som var renodlad feelgood, uppskattade jag mer än <a href="https://jsprbok.blogspot.com/2022/01/4-christoffer-holst-sota-roda.html">den andra</a>, som var ömsom feelgood, ömsom deckare, och i de delarna inte ens särskilt mysig. Den här, första delen i en ny serie, är något av samma sak, men här lyckas genrekorsningen bättre av någon anledning som jag inte riktigt själv kan göra reda för.</div><div><br /></div><div>Det handlar i huvudsak om de två systrarna Louise och Lina, ett något omaka systerpar, eftersom de är halvsystrar med sådär trettio års åldersskillnad och har lärt känna varandra först i vuxen ålder. De har ändå kommit varandra nära, fast det bara är Louise, den äldre av dem, som har en fungerande relation med deras gemensamma pappa. Han verkar se Lina mest som ett pinsamt misstag som man inte ska tala om och långt mindre träffa. Louise har gjort en fin karriär i tidningsbranschen, bland annat med ett magasin som bär hennes eget namn ‒ det må väl vara obetaget att tänka på Amelia ‒ medan Lina har en delikatessaffär på Södermalm. Där, liksom vid ett antal restaurangbesök, får Holst tillfälle att utöva sin bästa sida, att skriva om mat och dryck så läsaren blir sugen. Och i sann feelgoodanda händer det förstås potentiellt omvälvande saker som gör att de båda hamnar i nya utmanande situationer.</div><div><br /></div><div>Utan att gå i detalj om dem finner sig systrarna så småningom i Vadstena, där jag aldrig har varit, men tror att en hel del läsare kommer att strosa runt i sommar på jakt efter de näringsställen och andra turistmagneter som finns där. Samtidigt har en ung kvinna, nyss utgången från gymnasiet, försvunnit, och henne får man följa i separata kapitel som länge i stort sett på egen hand bildar deckardelen av den här historien.</div><div><br /></div><div>Man förstår ju att de båda (eller möjligen de tre) spåren ska löpa samman vad det lider, men när de gör det är det alltför slumpmässigt för att jag ska bli helt nöjd. Det beror nog på att jag kommer till den här historien från deckarhållet, där sammanträffanden av den sort som trots allt inträffar i verkligheten inte brukar ses som helt lyckade. Men det är en förhållandevis trivsam väg fram dit, och förutom att skriva om mat och dryck kan Christoffer Holst faktiskt både berätta en historia och skildra karaktärer så att man får sympati för dem. Det skrivs många långt sämre böcker i underhållningslitterära genrer.</div><div><br /></div><div>Jag brukar också gilla Anja Lundqvist, som är en av de flitigaste inläsarna av ljudböcker på senare år. Men här trampar hon fel ett par gånger för mycket för att jag ska vara nöjd, och osten Brillat Savarin vill jag nog gärna ha med något slags franskt uttal, inte som om det rimmar på "grillat mandarin".</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-55197708266838526042024-01-30T17:48:00.003+01:002024-01-30T17:48:39.869+01:0011. Eva Ullerud: Gamla synder<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgL_J6YGzBt1QTluT7pOy6AGxnZi1jC3DGphu6Wj09bYMO_GLAMdBr6uuVk7QEWvRiEnU3IUALNFX01X_G6t0InA1PpSAktgPfEZ1zQeEKVGA5zciR3Hu7Fbj6_k_BZiYjzVVr3igncicwNs1C6rcvFZU6mFTHNjO3nYgzZfcj6Tn2ytLkBpv9hgD3DbBk/s200/0002253306.jpg"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgL_J6YGzBt1QTluT7pOy6AGxnZi1jC3DGphu6Wj09bYMO_GLAMdBr6uuVk7QEWvRiEnU3IUALNFX01X_G6t0InA1PpSAktgPfEZ1zQeEKVGA5zciR3Hu7Fbj6_k_BZiYjzVVr3igncicwNs1C6rcvFZU6mFTHNjO3nYgzZfcj6Tn2ytLkBpv9hgD3DbBk/w320-h320/0002253306.jpg" width="320" /></a><div><br /></div><div>Lillemor som är huvudperson i den här kortdeckaren måste anses mer än vanligt nyfiken, men så är det också det som gör att hon får reda på saker som leder till att en ganska trasslig härva av händelserna kan redas ut. Då har hon (och maken Torsten) fått pusselbitar av både hårfrisörskan, prästen, pubägaren och affärsinnehavaren i den engelska småstad som de tillbringar några höstveckor i. Egentligen är anledningen att de reser dit att de vill se hur sonen Fredrik har det med sitt nya jobb, och i förbifarten reds också en liten härva på hans firma ut, så både han och kollegan/flickvännen Laura går fria från misstankar.</div><div><br /></div><div>Lillemor och Torsten får bo i ett hus som tillhört Lauras faster, ett praktiskt arrangemang eftersom där också finns en katt som behöver viss tillsyn. Där finns också en vind med massor av intressanta saker, som Lillemor letar sig igenom (ibland känns hon aningen gränslös), och en liten markbit med inhysta får. Där hittas på ett tidigt stadium fårens ägare ihjälslagen, och den lokala polisen är inte mer formalistisk än att Lillemor tilllåts assistera i utredningen. Man ska inte ha för höga krav på realism i den här genren, och jag tycker ändå att det här fungerar inom dess givna ramar,</div><div><br /></div><div>Jag var ganska säker på att <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Edenbridge,_Kent">Edenbridge</a> var fiktivt, eftersom det så oerhört väl motsvarade den stereotypa bilden av engelsk småstad som vi möter i Midsomer och andra fiktiva grevskap. Men det verkar finnas i verkligheten, inklusive kyrka och pub med sina rätta namn.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-40571435476449834012024-01-29T21:37:00.001+01:002024-01-29T21:37:23.726+01:0010. Charles Kingsley: The Water-Babies. A Fairy Tale for a Land-Baby<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-ghWpeR72wZVh0sdfwEhd5NI7K38HugtWAAt8SPTk3Fk-BVhxnwblXd9Q4NcE5WF1nZHKPG2IQQfZdJJOXYhTlvAceEKgFESMm6_NR4wBYzNnci7vTbHefyDX2rINCyGjfi2hKJR_8sEKuBCE2DDS30VcQ0qhyphenhyphenBn_6NDFRtqS4xH7lvwEkbdmSHvSdBs/s440/cover.jpg"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-ghWpeR72wZVh0sdfwEhd5NI7K38HugtWAAt8SPTk3Fk-BVhxnwblXd9Q4NcE5WF1nZHKPG2IQQfZdJJOXYhTlvAceEKgFESMm6_NR4wBYzNnci7vTbHefyDX2rINCyGjfi2hKJR_8sEKuBCE2DDS30VcQ0qhyphenhyphenBn_6NDFRtqS4xH7lvwEkbdmSHvSdBs/s320/cover.jpg" /></a><div><br /></div><div>Det här är en underlig bok, även med tanke på att den är från 1862-63. Den är på en gång ett inlägg i frågan om barnarbete, en moraliserande fabel och en äventyrsberättelse för barn. Däremellan lyckas författaren också peta in små satiriska slängar om diverse aktualiteter, såsom evolutionsläran.</div><div><br /></div><div>Det handlar i alla fall om lille Tom, som jobbar åt den elake sotaren mr Grimes. (Sotare var förresten ett av de vanliga barnarbetena, eftersom det var så praktiskt med små människor som lätt kunde krypa i skorstenarna.) Han får följa med på ett uppdrag på ett gods utanför stan, men kryper vilse i labyrinten av skorstenar och hamnar i miss Ellies sovrum, där han både skrämmer henne och smutsar ner. Han flyr genom fönstret, och genom ett antal förvecklingar hamnar han i ett vattendrag där han möjligen drunknar, om man ska se det konkret. Vill man se det mer symboliskt blir han ren och förvandlas till en "water-baby" (i svenska översättningar omväxlande kallat flodbarn och havsbarn). Som sådan träffar han olika vattenväsen och blir allt renare även själsligt.</div><div><br /></div><div>Man kan inte komma ifrån att ärendet ibland ställer sig i vägen för själva berättelsen. Numera är det här nog en bok som snarare är intressant att ha läst än riktigt bra medan man läser den.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-368690742771729362024-01-27T12:37:00.003+01:002024-01-27T12:37:32.239+01:009. Johan Eriksson och Axel Hellby: Du, poet ‒ skriv!<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOOQmAMqJjRNkUGaxUHQ0TbFnTm07HkWo4xVFNzUq0RGlZ3WLsZ7ZoTkDZ5ZA5HBuSkPSuAu9RGsRkWbORPTypH073TOhgTUXil5KYX4vsYfYrIwE3BZJCLbpbDylMfITaZZJAZL1phML9kgffZXQsHRhEA-eqAjw2FCCgs9RxvCD5dZlW__bocbs1JFE/s4000/IMG_4649.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOOQmAMqJjRNkUGaxUHQ0TbFnTm07HkWo4xVFNzUq0RGlZ3WLsZ7ZoTkDZ5ZA5HBuSkPSuAu9RGsRkWbORPTypH073TOhgTUXil5KYX4vsYfYrIwE3BZJCLbpbDylMfITaZZJAZL1phML9kgffZXQsHRhEA-eqAjw2FCCgs9RxvCD5dZlW__bocbs1JFE/s320/IMG_4649.JPG" /></a><br /> <br />Meningen var att jag skulle ha den här boken som bredvidläsning till <a href="https://jsprbok.blogspot.com/search/label/Att%20l%C3%A4sa%20och%20skriva%20poesi">en kurs</a> jag läste i somras, delvis eftersom jag är bekant med en av författarna. Sedan blev kursen klar ändå, och så blev det inte av förrän nu.<div><br /></div><div>Det är en lättsamt hållen introduktion till att skriva poesi ‒ eller lyrik eller dikt eller vad vi nu vill kalla det ‒ som riktar sig till elever och studerande i olika inte alltför avancerade sammanhang (och deras lärare, får man också förutsätta). Som sådan tror jag den fyller sin funktion, men det är egentligen inte rättvist av mig att bedöma det, eftersom jag har läst den rakt igenom utan att göra några av de många övningar som ingår, och utan att arbeta med boken så som meningen är.</div><div><br /></div><div>Det ingår alltså övningar av olika slag, en del som förutsätter läsning och analys av poesi, men ganska många som bygger på eget skrivande. Där funderar jag på hur väl de ofta öppna ingångarna fungerar med mottagare som är ovana vid att skriva och kanske särskilt vid att skriva poesi. Men i rätt sammanhang och med rätt lärare kan det fungera ändå.</div><div><br /></div><div>Jag som gillar systematik och terminologi uppskattar att det finns en ordlista med förklaringar till termer som man annars skulle behöva leta upp på olika ställen i boken. Läser man hela får man också en litteratur- eller i varje fall poesihistoria i miniatyrformat. Som sagt, i rätt sammanhang och i rätt händer tror jag det här är en utmärkt introduktion.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-90289170330151183712024-01-26T12:05:00.000+01:002024-01-26T12:05:54.749+01:008. Jakob Wegelius: Spionerna i Oreborg<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3YWuwQtrnCOWkZh42VDmeP7Cx2qr6StEN96tLsJTzTuaOD37kGhde4iycLmw1c2ag0l6LBRioNBlY96o42cWY2Y1OFyZRnnYKX_itqNFiyQHR71uiK3NDdhEV7pKNIw8-DfMoaZvUIhjEq_PKKjj-SwZl_GHY5m-zUmCXMDT9F5EiGTjaKa8xUKxAKvA/s4000/IMG_4647.JPG"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3YWuwQtrnCOWkZh42VDmeP7Cx2qr6StEN96tLsJTzTuaOD37kGhde4iycLmw1c2ag0l6LBRioNBlY96o42cWY2Y1OFyZRnnYKX_itqNFiyQHR71uiK3NDdhEV7pKNIw8-DfMoaZvUIhjEq_PKKjj-SwZl_GHY5m-zUmCXMDT9F5EiGTjaKa8xUKxAKvA/s320/IMG_4647.JPG" /></a><div><br /></div><div>Tidigare har jag läst Jakob Wegelius <a href="https://jsprbok.blogspot.com/search/label/Sally%20Jones">trilogi om apan Sally Jones</a>, men den här boken är äldre än så, och kom ut första gången redan 1994. Det är en historia med många karaktärer och en hel del att hålla reda på vad gäller vem som är var när, vem som vet vad om vem och inte minst vem som är förklädd. Jag tror att den kan uppfattas som krävande av den åldersgrupp den vänder sig till, men säkert också spännande för den som gillar mysterier.</div><div><br /></div><div>Det handlar mest om magister Nillebu som skickas från Snårholmarna till Oreborg som spion. Han har ingen erfarenhet i yrket och är faktiskt inte till särskilt stor nytta. De bofasta spionerna är något mer kompetenta, men drivs av diverse olika motiv som inte alltid är kompatibla. Det är förstås en historia som inte är det minsta realistisk när det gäller hur underrättelseverksamhet bedrivs, men den är också inplacerad i ett sammanhang som ger en omisskännlig sagoton. Oreborg påminner en del om de småstäder som förekommer hos Astrid Lindgren, tycker jag, och i Skärgårdshavet utanför härjar pirater, som dock på barnboksvis är snälla innerst inne.</div><div><br /></div><div>Ett bra betyg åt en barnbok kan vara att den också kan läsas av vuxna med behållning, och så är det verkligen med den här. Jag tror att den dessutom är utmärkt som högläsningsbok för den som inte riktigt har kommit igång att läsa själv.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-82494486366703418072024-01-25T23:26:00.001+01:002024-01-25T23:26:29.036+01:007. Kerstin Nedergård: Kaffe, kaka och kremering, tack!<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhwHtyiNFoVwHI6mnurFnvVyZIakbir3nLWAbpGNCNNU51-4jUkY9N4QyBgqocbWfXMp3sg3PlK2k0LinkTf7dS4Ardc6eaKJbmW1CiKyNB2VTiQOLteHYQYGUQhTYHg5qOrP4Z6duWGnMPQwX6nFYGaCESJI2OzILlEFvSAR-vM-_SRPuFarPAjgZJnJ0"><img height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhwHtyiNFoVwHI6mnurFnvVyZIakbir3nLWAbpGNCNNU51-4jUkY9N4QyBgqocbWfXMp3sg3PlK2k0LinkTf7dS4Ardc6eaKJbmW1CiKyNB2VTiQOLteHYQYGUQhTYHg5qOrP4Z6duWGnMPQwX6nFYGaCESJI2OzILlEFvSAR-vM-_SRPuFarPAjgZJnJ0=w320-h320" width="320" /></a><div><br /></div><div>Vår bokcirkel kastar sig mellan ytterligheterna ‒ den minnesgode läsaren av denna blogg torde erinra sig att vi inledde hela verksamheten med den då färska nobelpristagaren Herta Müller. Det här ligger ganska långt från henne på alla sätt, konstaterade vi idag.</div><div><br /></div><div>Genren "roadtrip med åldring" var kanske inte ny i och med Jonas Jonassons böcker om hundraåringen, men de är nog fortfarande de mest kända. Här är det tydligt att författaren gärna vill vara lika rolig och dråplig, men jag som inte ens tyckte det var så roligt första gången har svårt att se humorn.</div><div><br /></div><div>Det handlar om Astrid, cancersjuk och ensamstående, som tar sig från Örebro till Lund via Jukkasjärvi ‒ fast ishotellet visar sig ha smält ‒ med husbil, större delen av tiden bogserad av en bärgningsbil. Med sig har hon sina vänner Tord och Axel, präst respektive poet (eller möjligen folkhögskolelärare), som på olika sätt ska assistera henne med hennes begravning. På vägen inträffar det händelser som vi nog ska skratta åt, men jag kan inte tycka det är så roligt när en halvtimmes lyssning går åt till ett misslyckat hopp i en backhoppningsanläggning.</div><div><br /></div><div>Jag identifierar två problem. Det ena är att historien för ofta går på tomgång och att episoder som inte har något syfte tar för stort utrymme. Det andra är att Astrid inte är en huvudperson som man sympatiserar med. Hon är inte särskilt trevlig och har inte något försonande drag mer än sin sjukdom, och det räcker inte för mig. Till det här kommer att inläsningen är förhållandevis dålig med en entonig röst ‒ jag var tvungen att kolla om det var en AI eller en riktig person ‒ och många betoningsfel, varav jag nöjer mig med att klaga på predíkstol och sakristía.</div><div><br /></div><div>Det finns en fortsättning på den här boken, och på sätt och vis är det tur med tanke på hur abrupt den slutar. Men det hjälps inte för min del, jag lämnar Astrid här.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-89184151390679704062024-01-21T16:58:00.005+01:002024-01-21T16:58:57.986+01:006. Matthew Costello och Neil Richards: Dead of Night<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_tztx12Y_C9GkHD2LqlizHamJDMdVO-5E49weJc01dabDfZy-SHBYYaLNE8gEFE_UumLJY4_eMgkhXcY4vlDW8wmTxCxyaFUgePoNwJwsfHcAb-f_f3jcXH-UMSxOdEfOqGKZRWK_bHkGMel575SJlePrdgrmedC-ajEqDM76xPnSLCA5FX36csIKBAs/s200/0004681417.jpg"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_tztx12Y_C9GkHD2LqlizHamJDMdVO-5E49weJc01dabDfZy-SHBYYaLNE8gEFE_UumLJY4_eMgkhXcY4vlDW8wmTxCxyaFUgePoNwJwsfHcAb-f_f3jcXH-UMSxOdEfOqGKZRWK_bHkGMel575SJlePrdgrmedC-ajEqDM76xPnSLCA5FX36csIKBAs/w320-h320/0004681417.jpg" width="320" /></a><div><br /></div><div>När en serie har nått fram till (ljud)bok nummer 14 kan man gissa att de följare som håller ut är nöjda med konceptet, som därför inte ska varieras alltför mycket. Samtidigt ska författarna förstås bjuda på något som är lagom nytt, för vi som har nått förbi Fem-böckerna önskar oss inte samma intrig om och om igen, åtminstone inte alltför tydligt.</div><div><br /></div><div>Den här gången är det visserligen bekanta ingredienser i form av Mydworth Manor, det engelska herresäte där lady Lavinia residarar, och ett <i>house party</i>, vad man nu ska kalla det på svenska. Det är ju mer än en fest, när gästerna kommer på fredagen och stannar hela helgen, och dessutom förväntas bidra till underhållningen med uppträdanden på kvällarna, förutom sedvanligt civiliserat uppförande. Vi som har varit med förr vet att lady Lavinias brorson sir Harry och hans amerikanska hustru Kat ‒ som fortfarande har svårt när någon helt korrekt vill kalla henne lady Mortimer ‒ bor i <i>the dower house </i>strax intill och kan förväntas dyka upp i handlingen, även om de inte hör till de gäster från kulturvärlden som är inbjudna. Bland dem finns å andra sidan den högst autentiske Noël Coward, vid den här tiden känd, men ännu inte känd för allt han så småningom blev det för.</div><div><br /></div><div>Mitt i fredagsdrinken dyker också en objuden gäst upp, nämligen prinsen av Wales, den blivande Edward VIII. Om honom vet vi ju med facit i hand en hel del, och författarna balanserar mellan det och vad de övriga medverkande i intrigen kan tänkas ana. För att vara kunglig är han förhållandevis okonventionell, men det finns förstås gränser för vad han och andra kan tilllåta sig. Där är jag inte säker på att författarna hela tiden håller sig på rätt sida ‒ ett och annat borde ha föranlett höjda ögonbryn som förblir sänkta. Prinsens närvaro är emellertid en utmärkt förevändning för att det lik som hittas måste behandlas med stor diskretion, och det är där Harry och Kat kommer in. Sedan vore det ju inte den här sortens deckare om inte helgen fortsatte med krocket på gräsmattan, te på terrassen och sällskapslekar i salongen. </div><div><br /></div><div>Författarna har nog hittat ett vinnande koncept här, inte minst genom att skriva kortromaner på mellan tre och fyra timmars lyssning. Normallånga romaner hade inte fungerat med de trots allt ganska tunna intrigerna, och det finns utrymme att utveckla karaktärerna lite mer än i novellformatet.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-19271690265286733702024-01-19T10:33:00.001+01:002024-01-19T10:33:50.123+01:005. Max Lundgren och Reijo Stävenborg: Åshöjdens BK. Sagans slut<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEic0zFV5f1fqtj1BbpO7AWwZuif7H_CnfN-azmC-fiF3b-1ZioduICaAfOeaJ9irWCX4bB1FUadziB4l2MUi9jPNK71grzq1QSP8tL1sXkXm8rb-OO29wJe6FEcbt55goQ0ApqKcyEsy6ASux9Le1Kkhd_jAINW5UjrSMsrZ3G3qfSR9rxIVCWZfIlTcW8/s320/IMG_4644.JPG" /><br /><br />Härmed går projektet med de återutgivna Åshöjdens BK-serierna från tidningen Buster i mål. Den som har läst dem tidigare ‒ eller läst böckerna ‒ vet att laget lyckas nå en kvalplats till allsvenskan genom att vinna sin division två-serie, ty detta utspelar sig på den tiden då seriesystemet var logiskt. Det finns fyra division två-serier och lagen möts i en kvalserie. Där är Åshöjdens BK ett enda mål från att gå till allsvenskan, kanske den mesta dramatik som den här långa klättringen från gärdsgårdsserierna bjuder på.<div><br /></div><div>På vägen dit får spelarna stifta bekantskap med delvis nya världar:<br /><br /> <img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOlqpI2AdYa30b-_fyCKHNPVkgZdlt7p0eJNDj8oNbZI6rYSqf7m1McW397CsPv78DTFvjgO7iWZBd47YdrS2fCMBLJwZvY2_0psdkzjorp-t5xcDOsQm0GMy_nQ2VMCTVxWyZREtlKDwMRqXdqrCTjlLslo5p51ehk49ALUvM2FoDV-bWgLshJd9LU0g/w480-h640/IMG_4645.JPG" width="480" /><br /><br />Inte minst gäller det Benny, det från Småland värvade naturbarnet som frestas av ett proffskontrakt med Sporting Lissabon. (Där ligger serien nära sin egen nutid, eftersom det figurerar en agent vid namn Bosse Lentz ‒ se <a href="https://www.google.com/search?q=b%C3%B6rje+lantz&rlz=1C1GCEB_enSE949SE949&oq=b%C3%B6r&gs_lcrp=EgZjaHJvbWUqDggAEEUYJxg7GIAEGIoFMg4IABBFGCcYOxiABBiKBTIGCAEQRRg5Mg0IAhAAGIMBGLEDGIAEMgoIAxAuGLEDGIAEMgYIBBBFGEEyBggFEEUYQTIGCAYQRRhBMgYIBxBFGD3SAQc2ODlqMGo3qAIAsAIA&sourceid=chrome&ie=UTF-8">här</a> för referens.)<br /><br />Men Jorma, Edward och Benny återvänder förstås med jämna mellanrum till Elins kök, där förtäring aldrig saknas:<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghz5cRgNeRHaqv_0I-ZK7kqeSJBy2bh3cJya562eBq_uqTPBoOi1pG2FhkpGsFhqcBmkznPUxSkGeyZZNw1FXNF3w_MhWahV4tz9KpGCym9TA7mGMEMKJJpYQX3IsTo5TJF2lfMgJ1egR90cEmHRMaIK_hHEVjjVJ6PWX_RU8NSSyF6JzyatiDf-3lZKM/s4000/IMG_4646.JPG"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghz5cRgNeRHaqv_0I-ZK7kqeSJBy2bh3cJya562eBq_uqTPBoOi1pG2FhkpGsFhqcBmkznPUxSkGeyZZNw1FXNF3w_MhWahV4tz9KpGCym9TA7mGMEMKJJpYQX3IsTo5TJF2lfMgJ1egR90cEmHRMaIK_hHEVjjVJ6PWX_RU8NSSyF6JzyatiDf-3lZKM/w400-h300/IMG_4646.JPG" width="400" /></a><br /><br />Trots dramatiken i det stora tycker jag att serien har blivit något upprepande i sina detaljer, men kanske är det en följd av jag nu inte har läst ett avsnitt i veckan (eller mer sällan, som det blev när tidningens utgivningstakt sjönk), utan i längre sjok. Men när det i nästan varje avsnitt ropas "Nu klämtar det" eller önskas att någon ska ha "propeller i ändan" eller häpnas över någon som "skjuter som en häst sparkar", då är det svårt att inte sitta och vänta på nästa gång.</div><div><br /></div><div>Bäst i den här utgivningen, och allra mest så i den här delen, är extramaterialet. Här handlar det om verklighetens Åshöjden, samhället Åsljunga i norra Skåne. Det är väl ingen hemlighet att det stod som förebild när Max Lundgren skrev böckerna, men här får man mer bakgrund vad gäller ett antal karaktärer, inte minst den lokale pamp som blev Blåbärskungen och hans systerson, som stod modell för Edward. Det avsnittet kan man läsa separat på olika håll ‒ sök på författaren Erik Niva och "Åshöjden på riktigt".</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-202291896219072655.post-91329549757141277842024-01-15T23:37:00.004+01:002024-01-15T23:38:43.357+01:004. Elly Griffiths: Den sista utgrävningen<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgybpBBsd-dFOr_KL0qdknFsGCy-ODchpWy3_tJ6sj7_WovK_Eb4VTN5ffZmBUCdtG38RjwlV8BjePcoYFkxCsTJ_HZFR3N40bE5zH8wcvrbtf3m455RUzvYBJN5tT0ulz3xiBw_UEsagzxIZ284_Y4cfbPz4hfqHOJwOsFQEHPp8rf0w_qxX4VEzvbOFY/s200/0004495210.jpg"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgybpBBsd-dFOr_KL0qdknFsGCy-ODchpWy3_tJ6sj7_WovK_Eb4VTN5ffZmBUCdtG38RjwlV8BjePcoYFkxCsTJ_HZFR3N40bE5zH8wcvrbtf3m455RUzvYBJN5tT0ulz3xiBw_UEsagzxIZ284_Y4cfbPz4hfqHOJwOsFQEHPp8rf0w_qxX4VEzvbOFY/w320-h320/0004495210.jpg" width="320" /></a><br /><br />Enligt all tillgänglig information är det här den sista boken om rättsosteologen Ruth Galloway. Jag var inte med när de började komma, men hoppade på serien, lyssnade ikapp och har sedan haft den som en av få som jag verkligen bevakar när det kommer något nytt. Det är en konst att sätta punkt för något så framgångsrikt, men jag tror många kommer att tycka att det är alldeles lagom nu.<br /><br />Ruth har ju en dotter med kriminalöverkommissarie Harry Nelson, som dock har fortsatt vara gift med sin fru. Ruth har i allt väsentligt varit ensamförälder till Kate – "Katie" som Nelson kallar henne – men eftersom hon med jämna mellanrum blir involverad i polisutredningar på grund av sin kunskap om gamla ben har hon inte lyckats bryta med Nelson. Och strängt taget vill hon väl inte bryta med honom, fastän något riktigt förhållande inte har kommit loss.<br /><br />Själva gåtan i den här sista boken är piggare än jag tycker att de har varit i de senaste böckerna. Den innehåller en hel del drag som man kan vara bekant med från äldre deckare, men de hanteras väl och resultat blir alltså riktigt bra. Det börjar med att man hittar ett skelett innanför en vägg i ett kafé som renoveras. Att identifiera vem det gäller går ganska fort, men det finns ett irriterande stort antal faktorer som gör det svårt att klargöra vad som har hänt.<div><br />Eftersom det är sista gången är återblickarna många. Jag tror – utan att ha räknat – att det finns anspelningar på alla de tidigare böckerna. En del av dem har mer bäring på den här historien än andra, men trogna läsare belönas relativt rikligt. I stort sett alla karaktärer som man har lärt känna, både Ruths bekantskapskrets och kolleger på universitetet, och Nelsons team på avdelningen för grova brott, får vara med och göra sina insatser.</div><div><br />Det är som sagt lagom att det slutar här. Hur det slutar ska förstås inte avslöjas, men det känns faktiskt som en riktig avslutning på serien såtillvida att en fortsättning skulle kännas underlig.</div>jsprhttp://www.blogger.com/profile/17501685581649496922noreply@blogger.com0