onsdag 21 december 2016

128. Alice Munro: Nära hem


Den här olästa nobelnovellsamlingen var egentligen planerad att ingå i novellutmaningen, men så dök det också upp en annan utmaning, om kvinnliga nobelpristagare, som gör att den får dubblera i båda rollerna. De är hittills bara fjorton stycken, så det känns ju överkomligt. Jag hoppas kunna hålla den planerade takten på en i månaden och därmed vara klar i december 2017. (Blir det en kvinna som får nästa års pris blir det en bonus att pressa in i schemat.) Av en lycklig slump lyckades jag dessutom tjuvstarta med Selma Lagerlöf förra månaden.

Såvitt jag förstår är den här samlingen ett axplock ur tre tidigare böcker, och det tycker jag egentligen är ett oskick. Jag kommer ihåg hur det var med Sherlock Holmes när jag höll på att upptäcka honom - man kunde hitta en alldeles ny samling berättelser på biblioteket och så visade den sig innehålla bara sådant man redan hade läst. Nu var detta min första Munro, så jag kan leva med det, men om jag ska läsa mer av henne får jag försöka hålla reda på vad som har ingått här.

Om det finns något genomgående tema är det möjligen att det handlar om kvinnor och deras förhållanden, och att varje novell ofta behandlar ett ganska långt skede av deras liv, ibland faktiskt nästan hela livet. Annars inbjuder ju genren snarare till att dyka ner i en kortare episod, men här är det faktiskt de långa linjerna som dominerar.

Samlingen är lite ojämn, tycker jag. En del av novellerna är väldigt bra, men några har jag svårt att få grepp om. Kanske det är för att de ofta är på gränsen till vad jag tycker är för långa för att läsas i ett svep, sådär 30-40 sidor. De hinns inte med på min (så här års) dagliga bussresa till och från jobbet och inte på lunchen och det är lite för långt för att läsa en hel vid läggdags. Men om man delar upp dem kommer i varje fall jag ur rytmen och glömmer vem som var vem (eller blandar ihop dem med folket i den förra novellen). Men det skulle nog bli bättre om man läste på ett annat sätt, som sagt.

Ett par punkter på novellutmaningens lista kan jag ändå bocka av. "Kalkonsäsongen" hade egentligen varit bra för punkt 38, "en novell som har något som kan flyga i titeln", om det inte hade varit så att den handlar om tamkalkoner, som inte kan flyga. Nu blir det i alla fall följande två:

5. En novell med en frukt i titeln: "Äpplen och apelsiner" (som syftar på en lek som en familj leker i bilen på en långresa; man ska välja mellan två alternativ som kan vara betydligt knepigare än just de två)

28. En novell med ett lyckligt slut: "Miles City, Montana" (som alltså är spoilrad vad gäller slutet, men det var tur att den slutade lyckligt, för ett tag såg det riktigt illa ut, ska jag säga)

2 kommentarer:

  1. En novellsamling som är ett urval från flera samlingar... Det låter som att det kunde bli lite ojämnt, jo. Jag har en samling (som jag tror är en originalsamling) i hyllan, ska läsa den och se vad jag tycker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har jag som sagt inte läst Munro tidigare, men bra novellförfattare komponerar ju sina samlingar med omsorg, till exempel varvar något lättsamt med något tyngre och särar på liknande berättelser. Kanske var det den omsorgen som fattades här. Många av berättelserna är bra i sin egen rätt, vill jag framhålla.

      Radera