Det är inte ofta jag råkar få tag i en bok som är så spännande att jag inte kan lägga den ifrån mig utan måste läsa ut den i mer eller mindre en sittning. Men detta var faktiskt en sådan, som jag sträckläste större delen av under en söndag tills den var slut vid tvåtiden på natten.
Det finns mycket som tyder på att jag skulle gilla den: omslaget, titeln, miljön engelsk internatskola och upplägget med en ramberättelse i nutid och en huvudintrig i dåtid, som förstås påverkar berättelsens nutid. Sedan visar det sig att det sista inte är särskilt framträdande, men miljön är superb. Den svenska titeln är ett lyckokast; i original heter den The Wishing Game, som jag inte alls tycker är lika bra. Det nyktert konstaterande Händelser vid Kirkston Abbey ger mig onda föraningar redan när jag ser boken första gången. Genom en kort inledning, en intervju av en journalist i nutid med en anonym person som var med då, vet vi att det kommer hända något fruktansvärt, men vi vet inte vad. Denna smygande känsla följer med genom hela boken och trots alla föraningar är det överraskande när det fruktansvärda händer.
Utgångspunkten för berättelsen är Jonathan Palmer som är elev på internatskolan Kirkston Abbey hösten 1954. Han är en rätt vanlig fjortonåring som är duktig i historia och dålig i latin, inte hör till de mest populära men har några vänner, utsätts för den pennalism som hör till miljön men utan att vara värst drabbad, och han har inte förfäder som gått på Kirkston Abbey i generationer utan kommer från en vanlig statlig skola. Han blir vän med Richard Rokeby, som på många sätt är Jonathans motsats. Efter hand får vi veta mer om Richards bakgrund, tidigare händelser på skolan, några lärares förflutna och en del andra elever, och allt detta flätas så småningom ihop till en obehaglig historia, som alltså är omöjlig att sluta läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar