Vi läste Andrea Maria Schenkels första bok, Mordbyn, i bokcirkeln för något år sedan (och dessutom hade jag läst den på egen hand ett par år tidigare). Jag tyckte den var bra, så jag köpte både denna och hennes nästa bok, Bunker, när de fanns på bokrean förra året.
Liksom Mordbyn bygger denna på ett verkligt fall. Den påminner också mycket om den på så sätt att det är korta kapitel som skildrar händelseförloppet ur olika inblandades synvinklar. Ibland är det polisförhör med brottslingen, ibland med någon annan och ibland är det berättande text ur någon medverkandes perspektiv. Det låter konstigare än det är, och jag tycker det fungerar på ett intressant sätt. Efter hand får vi fler och fler pusselbitar till vad som har hänt och varför.
Huvudpersonen, som vi redan på de första sidorna vet åker fast, är en man som våldtar och mördar kvinnor i München på 1930-talet. Det är ganska obehagligt och så småningom också lite för ingående skildrat för att jag riktigt ska tycka om det. Men det är förstås ett ämne som, om det ska skildras realistiskt, är obehagligt.
Plus för det snygga Bauhaus-inspirerade typsnittet på omslaget.
Jag läste Mordbyn i våras och älskade den! Borde verkligen leta reda på hennes andra böcker, men vad jag förstått har de inte blivit lika uppskattade. Kanske svårt att uppnå dock, med tanke på hypen kring Mordbyn (sett filmen också, "Tannöd", fast på tyska - som jag inte förstår - utan subtitle...haha, den var faktiskt ganska bra ändå).
SvaraRaderaMåste fråga; vem är du som skriver? Hittade ingen direkt info. Rekommenderar en grupp på Facebook för oss bokbloggare, gissar att du inte är där än: https://www.facebook.com/groups/190501924334507/
Hälsning från Bokdetektiven.se
Jovisst är jag med där (sedan någon vecka, men ändå).
RaderaJag startade egentligen den här bloggen vid nyår för att hålla reda på mitt eget läsande, inte så mycket för någon annans skull (men det är roligt att se att en del inlägg blir lästa efter hand). Jag bor i Södra Sandby utanför Lund, arbetar med administrativa saker på universitetet, läser som du ser mycket deckare och lite annat, är med i en anspråkslös bokcirkel men har annars ingen vidare litteraturanknytning i studier eller jobb. Och så bloggar jag då, vilket är roligare än jag trodde det skulle vara. Har försökt med läsdagbok för några år sedan, men det kändes alltid som en belastning.