måndag 28 oktober 2013
98. Henning Mankell: Mördare utan ansikte
Tack vare min deckarkurs får jag tillfälle att komma igång med Henning Mankells Wallander-serie, som jag samlade ihop på olika second hand-ställen för några år sedan. Med de stora upplagor böckerna sålts i var det inte så svårt, men sedan har det inte blivit av att jag har läst dem.
Den här första delen av de nio i den ursprungliga serien börjar med ett brutalt mord på ett äldre par på en gård på landet utanför Ystad. Innan kvinnan dör lyckas hon få fram ordet "utländsk", som utredarna förstås inser är ett känsligt kriterium att använda när man letar efter en mördare. Det är en omisskännlig tidsfärg av tidigt 90-tal med flyktingförläggningar, vardagsrasism och Wallanders återkommande tankar på vart samhället är på väg. Som polisroman påminner det mycket om Sjöwall/Wahlöö med Wallanders magproblem och äktenskap i upplösning, och eftersom handlingen utspelar sig i Ystad och på den omgivande landsbygden är det också mycket som känns bekant från den del i Roman om ett brott som utspelar sig i Anderslöv, inte långt därifrån. En detalj är att Kurt Wallander oftast benämns med både för- och efternamn, precis som Martin Beck.
Jag har tidigare uppskattat pusseldeckare mer än polisromaner, men den här tycker jag är klart läsvärd tack vare ett slags sympatisk vardagstrovärdighet. Det kan kanske inte sägas vara spännande, men det är välskrivet och lättläst utan att bli ytligt. Min enda invändning är att det känns som lite för tursamt att hitta en bankkassörska med så enastående gott minne, men de finns säkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar