Eftersom jag återigen ville läsa något snällt och oförargligt blev det Karin Brunk-Holmqvist igen. Den här gången heter tanterna Alma och Margit och är inte systrar (som tanterna i den förra boken) utan grannar. De tvingas flytta från sina små hus eftersom det ska byggas en stugby med infart just där de bor. I väntan på att de får varsin pensionärslägenhet i Tomelilla får de bo på äldreboendet Solgläntan, vars föreståndare vänsterprasslar med kommunens oppositionsråd, som av egna skäl gärna ser att infarten till stugbyn förläggs någon annanstans. Titeln syftar på en kontaktannons som Alma och Margit sätter i in Ystads Allehanda - utan att riktigt veta vad "sirila" betyder, men det ser bra ut, tycker de.
Liksom hennes andra böcker är den här smårolig och småtrevlig. Om man läser hela hennes produktion tror jag det kan bli svårt att hålla isär berättelserna och tanterna, för det är i stor utsträckning samma ingredienser i lite andra proportioner och kombinationer, men det känns faktiskt inte som om det gör något (hittills, ska kanske tilläggas). Som underhållning för stunden uppfyller det gott och väl sitt syfte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar