Boken börjar som en Rönblom brukar, med träffsäkra, torrt humoristiska iakttagelser av ett sammanhang som hans problemlösare läroverksadjunkten Paul Kennet befinner sig i. Den här gången är det doktorspromotion i Uppsala, och Paul är där eftersom hans svåger Greger (som hans syster Susanne träffade i Skratta, Pajazzo) ska promoveras till medicine doktor. Efteråt kommer en okänd herre fram till honom och vill diskutera ett dödsfall, som Paul visar sig vara alldeles okunnig om. När han undersöker bakgrunden visar det sig att en av hans gamla studentklasser har firat tioårsjubileum och att en av deltagarna har avlidit genom att falla ut genom ett fönster.
Så långt är det en typisk Rönblom, med småstadsmiljön denna gång hämtad från det fiktiva Österås, vid vars läroverk Paul alltså tjänstgjorde en kort period för tio år sedan. Men sedan blir det mer rafflande än det brukar, närmast thrilleraktigt, och Paul råkar också ut för att skulden för ett dödsfall kastas på honom. (Det ursprungliga kan han dock knappast misstänkas för, eftersom han inte var med vid jubileet.) Miljön är mest Stockholm, lite Österås och lite Paris. Dit åker Paul och hans fru Lena med direkt nattåg, vilket tar ett och ett halvt dygn, och skildras med tids- och lokalfärg som nästan inget annat i den här boken.
Hemma hos Paul och Lena finns också den glasfigur som spelade en viktig roll i Skratta, Pajazzo. Sådana småsaker tycker jag är roliga blinkningar till oss som följt med från början, och jag inbillar mig att de inte stör den som inte varit det. Annars är det högre tempo och mer dramatik än vanligt hos Rönblom, vilket han genomför helt passabelt, men det känns ändå inte riktigt som det ska. Jag är rädd att hans hängivna läsare blev besvikna när boken kom ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar