Den här delen av Adrian Moles dagböcker utspelar sig mellan "the Cappuccino Years" och "the Weapons of Mass Destruction", men publicerades efter den senare. (Från början publicerades det här materialet i The Guardian, vilket ju bara det är roligt för oss som minns skolresan till British Museum i första boken.) Just den här upplagan med sitt delvis metallicfärgade och därför svårfotograferade omslag är nummer sex av åtta i en jubileumsutgåva, 30 år efter att första boken kom ut. Jag blir lite sugen på att skaffa alla i detta utförande, men det får ju finnas gränser, när jag redan har alla böckerna i fullt läsbara pocketupplagor.
Här finns allt det vi gamla Adrian-vänner önskar oss: den norska läderindustrin får ett kort omnämnande, hans amerikanske brevvän Hamish Mancini hör av sig och inte minst är Adrian fortfarande lika besatt av Pandora, nu parlamentsledamot för Labour. Det roliga med Adrian är ju att han aldrig förändras utan fortsätter vara oförstående tonåring, och därför gör det inte så mycket att jag här och var har svårt med kronologin, eftersom jag för ganska länge sedan har läst den bok som utspelar sig efteråt. Däremot är det väldigt roligt när han upptäcker att TV-serien som bygger på föregående bok ska börja sändas i England och känner sig utnyttjad av Sue Townsend. En annan höjdpunkt är när han tar kontakt med sin halvbror Brett, frukten av hans pappas förbindelse med Doreen Slater, a k a Stick Insect ("Vandrande Pinnen").
Nu återstår för mig bara en sista bok innan jag har läst allt som finns om Adrian. Sue Townsend avled tråkigt nog i våras, så det blir av allt att döma inga fler böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar