Liksom föregående bok låg den här till grund för en TV-serie som lämnade intryck hos mig, och som också diskuterades i Malena Jansons bok om 70-talets barn-TV. Däremot minns jag inte att jag har läst boken tidigare. Knubbe är fem år, fyller sex efter ett par kapitel, och bor med sin mamma och mormor i en lägenhet på Söder i Stockholm. Hans bästa vän är kvarterets vedhandlare Vedman. Hans pappa är italienare och jobbar på en restaurang, och Knubbe heter egentligen Ernesto Fabricio. Även om det ska utspela sig när boken kom ut, eller strax innan, det vill säga skiftet mellan 60- och 70-tal känns det på många sätt som väldigt länge sedan. Vedhandlare och familjer av Knubbes sort bor inte på Söder längre, och femåringar släpps verkligen inte lösa på egen hand på gatorna så mycket som Knubbe.
TV-serien har jag också sett om på Öppet arkiv, och den innehåller mer än boken, visar det sig. Knubbe har där börjat skolan, vilket han har lite svårt för, van som han är vid att bestämma över sig själv och sin tid. Det jag minns bäst, när Knubbe får hjärnhinneinflammation och hamnar på sjukhus, är ett helt avsnitt som nästan är en sjukhusdokumentär. I boken framgår inte vad det är för sjukdom Knubbe har, och det hela går över på några sidor, långt mindre dramatiskt än i TV-serien.
Ska man välja det ena tycker jag faktiskt att man ska se TV-serien. Den har en ton och stil som boken saknar; jag som läste den efter att ha sett serien tycker nästan den känns lite banal, trots att den här och var behandlar nog så allvarliga ämnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar