42. Kristina Appelqvist: Liv i överflöd

Till reglerna för hur en pusseldeckare får vara upplagd brukar sedan länge räknas att tvillingar är förbjudna. Här iakttas inte den regeln, utan mordoffret, som ligger där (se bilden) redan på sidan 13, har en enäggstvillingbror. Det gör förstås att man under en stor del av boken kan fundera över vem offret är, om mördaren visste vem offret var och om tvillingbrodern är inblandad.

Det här är Kristina Appelqvists tredje deckare om universitetsrektorn Emma Lundgren vid Västgöta universitet i Skövde. Jag tycker hon har vuxit till sig lite sedan sist och är något mer trovärdig i rollen som akademisk ledare. För mig som jobbar i en liknande miljö finns det en del skojigheter, som hur man agerar för att bli universitetsdirektör och hur man intrigerar för att bli av med en prefekt. En del annat tycker jag är mindre trovärdigt, som att en festkommitté på fyra personer har två korta möten och sedan är en fest för flera hundra anställda uppstyrd. Men så dör det ju någon i köket också.

Själva mordhistorien är kanske inte det bästa jag har läst. Det är knappast så att man som läsare får ledtrådar och har en chans att följa med fram till lösningen. Det är ändå den bästa hittills av Appelqvists deckare, och personerna runt Emma Lundgren och hennes numera make, kommissarien Filip Alexandersson, är mer intressanta och levande än tidigare (så länge det nu varar, för vissa). Kanske är det de klassiska ingredienserna herrgård, testamenten (i plural), släktfejd och en gnutta England som gör det.