Ibland innehåller livet tillfälligheter, som till exempel att jag kommit fram i kön och fått låna den här boken och satt och sträckläste den en hel lördag, som avslutades med att Sverige fick reda på att Magnus Härenstam var död. Samma eftermiddag som han dog satt jag alltså och läste om hans liv, men med tanke på att det är en högaktuell bok förstår jag ju att jag inte har varit ensam om det.
Boken har recenserats på många håll och fått fin kritik. Riktigt vilken uppdelning som funnits mellan Petter Karlsson och föremålet själv framgår inte, men man kan hela tiden höra Magnus Härenstams röst i formuleringarna, så jag tror han har varit mer delaktig än till exempel Zlatan verkar ha varit i sin bok. Någon gång önskar man kanske att det hade berättats lite striktare, men då skulle det å andra sidan inte ha haft den här bokens alla fördelar.
Som 70-talist har jag förstås sett och hört mycket av det Magnus Härenstam gjorde, både med Brasse Brännström och på egen hand. Det betyder att boken innehåller både känt och okänt, men väl blandat så att det aldrig blir tråkigt. Jag hade till exempel ingen aning om att Lasse Åberg och Ardy Strüwer gjorde ett skrotat pilotavsnitt av Fem myror är fler än fyra elefanter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar