73. Ulf Bjereld: Och jag är fri. Lennart Geijer och hans tid

Lennart Geijer var justitieminister 1969-76 och är i efterhand mest känd för Geijeraffären, en långdragen härva av avslöjanden, dementier och mörkläggning, som fick hans namn eftersom det förekom uppgifter om att han haft kontakter med prostituerade. Affären får sitt beskärda utrymme i den här boken, men den handlar också om Geijers uppväxt, hans karriär som jurist innan han blev statsråd (1966 vid 57 års ålder) och hans politiska gärning. Idag hade han aldrig kunnat bli politiker, och det inte bara på grund av ryktena om hans privatliv, utan också för att han hade en även för sin tid radikal syn på kriminalpolitik. Hans vision var att från de då drygt 4000 personer som satt i fängelse komma ner till 500-700. Nu är antalet över 6000, och den politiker som ser det som ett mål i sig att den siffran ska minska har nog inte framtiden för sig.

Just om Geijeraffären vet jag inte om den här boken går riktigt på djupet; den är tidigare skildrad i olika sammanhang från olika synpunkter av flera inblandade. Själv skrev Geijer inte några memoarer, men Bjereld har haft tillgång till hans privata dagbok, som verkar intressant, om än inte så personlig som till exempel Tage Erlanders. Däremot innehåller den sådana guldkorn som när Lennart Geijer kommer till Lund och ska skriva in sig vid Värmlands nation och då träffar Erlander, som var nationskurator, för första gången. Egentligen fick man inte på den tiden välja nation utan skulle tillhöra den för det landskap (eller liknande) där man var född eller hade tagit studenten, men Erlander tycker att namnet Geijer räcker för att göra undantag.

En annan anekdot som skulle förtjäna större spridning än jag har sett att den har fått handlar om när kungen efter en konselj 1974 ska skriva under beslutet om den nya författningen, som tog bort maktbefogenheterna i form av kungens roll vid regeringsbildning (och själva konseljen, för övrigt). Kungen säger då "tänk om jag skulle vägra skriva på". Geijer svarar "ja det vore intressant" och så skriver kungen på. Men boken är inte mest anekdoter utan en tidvis ganska teoretisk skildring av Geijer i förhållande till den föränderliga samtiden - i och för sig inte mindre intressant. Kanske hade han inte varit så radikal idag, när även tidsandan är en annan.