88. Stieg Trenter: Sturemordet

För första gången har jag svårt att få ihop veckodagar och datum med vilket år det förutsätts vara. Det är tydligt (nästan övertydligt) att berättelsen börjar en måndag, och det anges också att det är den 24 maj, samma dag som de historiska Sturemorden. Det berättas också att de ägde rum för 395 år sedan, och då ska det vara 1962, samma år som boken kom ut. Men då var den 24 maj en torsdag, enligt alla tillgängliga uppgifter. Jag lämnar den frågan lite otillfredsställd, eftersom det alltid har stämt så bra tidigare, men jag kan inte hitta någon annan förklaring än att Trenter medvetet eller omedvetet har låtit den här detaljen avvika från verkligheten.

Annars är verkligheten från det aktuella året närvarande som den brukar. Harry Friberg har kobratelefon, och mordoffret har "en direktörsvagn, Volvo Amazon". Stora världen gör sig påmind genom en anknytning till kriget i Algeriet och OAS, som inte ens anses behöva förklaras.

Miljön för mordet är Sturebadet, då som nu exklusivt, men kanske ändå lite mer för vem som helst vid den här tiden. Personaltätheten känns dock klart tidsbunden med en "badkamrer" och handdukspojkar och skoputsare och jag vet inte vad. Idag hade inte heller kvällstidningarna rapporterat om ett mord vid lunchtid samma dag, och kanske heller inte formulerat sig så här:

MORDCHOCK I STUREBADET 

Fotograf Harry Friberg råkade vara i hallen när kroppen störtade ner. Han har - mer eller mindre frivilligt - figurerat i många stora kriminalfall och man kan utgå från att polisen kommer att anlita honom även i denna gåta.

Annars är det mesta sig likt, Harry Friberg åker taxi och äter ute under de fyra dagar som går från mord till upplösning (med undantag för en liten epilog på någon sida). Ätandet sker i sällskap med inte bara en utan fyra unga damer, vilket får sin förklaring mot slutet. Den obligatoriska ryska kaviaren från Bergfalks i Gamla stan är dock den här gången iransk. För övrigt undrar jag om det var sant ens 1962 att "Ett halvt hekto rysk kaviar var inte mycket dyrare än en lunch", vilket får Friberg att ta taxi till Bergfalks i stället för att gå ut och äta lunch. Då dyker också Vesper Johnson upp, som numera är det vanliga, efter drygt halva boken.

Själv hade jag roligast åt att Friberg läser om Sturemorden i Nordisk familjebok, band 20, "Steninge till Terni", som är den uppslagsbok jag är uppfödd med:










Den som efterlyser den på våren samma år utkomna novellsamlingen Flickan som snavade på guldet får ge sig till tåls lite. Jag tänkte först ta mig igenom alla romanerna och sist återkomma till den och en annan, postum novellsamling. Det ska bli mot slutet av året, hoppas jag.