Nu har jag hunnit till den tredje (eller femte - se diskussion om läsordningen här) boken i serien om Narnia, vars huvudsyfte verkar vara att orientera oss i Narnias värld. Där finns fler länder än Narnia och ett stort hav med olika öar och ögrupper, var och en med sin egenhet och/eller invånare att lära känna under den seglats som boken handlar om. Tyvärr innehåller boken bara en karta som visar den första delen av resan:
Däremot är jag mycket glad för den sprängskiss av fartyget som gör det lätt för oss landkrabbor att följa med, som hämtad från en klassisk pusseldeckare, om man så vill:
Det gör att det inte på samma sätt som de tidigare två delarna är en kamp mellan ont och gott som slutar med en strid, utan snarare en följd av olika äventyr som är ganska fristående från varandra.
Den här gången är det bara två av syskonen Pevensie som kommer till Narnia, men de har med sig sin kusin Eustace. Han är en härligt odräglig och synnerligen bortskämd pojke, som - förstås - får vara med om sådant som gör honom till en mycket trevligare människa. Särskilt lyckat tycker jag är greppet att man får följa delar av historien genom den dagbok han för. Där är det inte utan att han i sin självömkan påminner lite om Adrian Mole i dennes bästa stunder.
Annars känner man igen elementen. Porten till Narnia är den här gången en tavla som avbildar ett seglande skepp (gissa vilket), och det år som har gått sedan förra besöket motsvaras av tre år i Narnia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar