Om man vill kan man se denna bok som nummer två i den lilla serien "postuma memoarer av bortglömda farbröder som hette Nils och var födda på 1890-talet", som inleddes för någon månad sedan. Men det är också allt de här båda herrarna verkar ha haft gemensamt.
Nils Asther var filmstjärna på den tiden man var det, snarare än skådespelare. Han hade en kort karriär i svensk stumfilm, innan han via Danmark och Tyskland så småningom kom till Hollywood. Där spelade han mot såväl Greta Garbo som Lassie innan karriären dalade och han fick dra sig fram på småroller, så småningom mest i nu bortglömda tv-serier. I slutet av 50-talet kom han tillbaka till Sverige och gjorde några få filmroller till, bland annat en i Maria Lang-filmatiseringen När mörkret faller av Arne Mattsson. Den har jag sett, senast för ett par år sedan, och jag minns Nils Asther som en relativt anonym äldre herre, stelt agerande till och med i jämförelse med Karl-Arne Holmstens Christer Wijk.
Den här memoarboken är mest sorglig, tycker jag. Några återkommande teman är hans olyckliga barndom (han var adopterad, vilket han fick reda på av misstag i tonåren, men en utredning på nätet tyder på att han kan ha adopterats av sina biologiska föräldrar), hans sexuella erövringar (de flesta utom Garbo, verkar det som), hans självförakt (han blir skådespelare på grund av sitt onekligen tilltalande yttre, men vill vara det på grund av sin talang) och hans successiva ovänskap med de flesta han har med att göra. Lite intressant blir det när han ger interiörer från dåtida film- och tv-produktion, till exempel hur man direktsände tv-serier på 50-talet och skådespelarna fick improvisera när det inte stod en bukett nejlikor på rätt ställe. Sista fjärdedelen av boken handlar om hans tid efter hemkomsten till Sverige och är skriven av hans så småningom gode vän Iwo Wiklander, bland annat teaterproducent. Efter en del misslyckade försök till relansering av skådespelarkarriären ägnar han sig åt måleri; boken innehåller några av hans tavlor, ofta bisarra och ganska obehagliga. Och trots de här bristerna (och en hel del korrekturfel) är det fascinerande läsning eftersom det skiljer sig från den vanliga memoargenren.
Hm, den där boken köpte jag för några år sedan men bläddrade bara lite i. Borde nog leta upp den igen nästa gång jag är i Lund. Kan jag ha köpt den på grund av the Maria Lang connection? Minns inte, men mycket spännande.
SvaraRadera/Gabriella
Spännande! Den ligger just nu i ett ex på Bokbörsen för 550 (!!) kronor ("Mycket, mycket svårfunnen..."). Jag gick till UB i stället. Trodde den skulle vara utlånad eftersom det fanns en artikel i senaste Vi-tidningen om Asther.
RaderaKollade just Gmail och såg att jag köpte boken från bokbussen 2009 för 35kr 😊 tydligen ökat i värde sen dess. Och då måste jag ha köpte den före mitt Maria Lang läsande. Köpte samtidigt Kurt Tucholskys 'Gripsholms slott' som jag vet att jag läste och gillade, men kan inte alls minnas varför jag köpte Ashes memoarer. Hm. Tur att man spara allt i arkivet på Gmail 😊
RaderaTrots sina brister får den nog betraktas som ett fynd. Framför allt om man är lite kalenderbitare vad gäller äldre populärkultur är den klart läsvärd.
RaderaJa det var ju såklart bokbörsen och inte bokbussen det skulle stå
SvaraRadera