Utan att dra hela historien igen om min eventuella tidigare Narnia-läsning och vilken bok man ska börja med kan jag konstatera att det här är en äkta prequel. Den både skrevs och kom ut efter de inledande delar av serien som den kronologiskt föregår. Den svenska upplaga jag läser anser däremot att man ska börja med den här. (Jag trodde ju eventuellt att det var denna jag hade läst innan, men jag kände inte igen någonting nu, så det var troligen fel.) Man får mycket bakgrund och förklaringar till sådant som var konstigt, framför allt i den första boken, men jag vill nog fortsätta hävda att den ordning jag nu har stannat för känns mest logisk. Det är ju inte obekant i skönlitteratur att saker och ting berättas i en annan ordning än de faktiskt hände. Den här delen har jag mest behållning av när den förklarar - ofta mycket elegant - hur något hänger ihop. Och barnen Pevensies upplevelse av Narnia (sådär fyrtio år efter denna bok) skulle absolut inte bli den magiska berättelse det är, om man hade hela denna bakgrund med sig då.
Den här sjätte delen anknyter till den första (vi kallar dem så, tycker jag) inte minst genom för en vuxen läsare mycket tydliga anspelningar på kristendomen, här främst skapelseberättelsen. Det känns för mig lite påklistrat, men resten av historien är den där sortens bok om vanliga barn i England som råkar ut för något mystiskt/magiskt, som man har läst förr, men ändå inte tröttnar på. Det är som vanligt två barn, en pojke och en flicka, som reser, både i tid och rum. En viktig skillnad mot övriga delar är dock att det äts väldigt lite i den här boken, med undantag för de synnerligen symboliska äpplena.
Jag berömde ju översättaren Birgitta Hammar i det första Narnia-inlägget. Här är det Britt G Hallqvist, ett annat stort namn i den kategorin, men riktigt varför hon har översatt denna enda av sju böcker förstår jag inte. Det enda jag märkte det på var att invånarna kallas "narnianer" och inte "narnier", som tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar