Nu kan jag inte hitta tillbaka till det, men i något sammanhang relaterat till novellutmaningen som jag är med i dök denna samling upp som ett tips. Sedan dess har det hänt så mycket med min novellläsning att den nu inte leder till någon avbockning på listan, men man kan ju läsa noveller ändå, och det är ju om inte annat en ny författare i årets tema. Mansfield (från Nya Zeeland, men också verksam i England) är uppenbarligen ett stort namn, även om hon verkar ganska okänd i Sverige. Den här samlingen består av några hittills oöversatta och några nyöversatta noveller.
Jag har lite svårt för en del av berättelserna här; det känns som om de går högt över huvudet på mig. Ett par stycken av dem är däremot precis sådant som jag uppskattar. Titelnovellen, om en trädgårdsfest i slottsmiljö med potentiellt förhinder, är en sådan. Den kan den hugade läsa själv här, och därefter eventuellt läsa lite om här. "Den gröna filtklädda dörren som ledde till köksregionerna" har jag ju varit inne på förr, och parallellen till Downton Abbey är ju självskriven när en tjänsteande kommer och frågar: "Ursäkta mig, frun, men kokerskan ber mig fråga om frun har vimplarna till snittarna?" Lysande.
Trädgårsfesten är fin fast lite sorglig.
SvaraRaderaJa, usch ja. Men det är ju det som gör att den griper tag.
Radera