70. Hallgrímur Helgason: 101 Reykjavik

Sällan har jag läst en så ojämn bok. Stundtals är den enastående rolig och träffsäker, men ibland är den bara tröttsam. Det ska nog vara lite provokativt, men det kan det inte vara på var femte sida, då slutar det vara intressant.

Det handlar om Hlynur Björn, 30+, som bor hemma hos mamma, sover till fram på eftermiddagen, lever mest på alkohol och har sex som främsta intresse (även om han inte får tillfälle till det så ofta som han vill ge sken av). Det livet går förstås inte att leva hur länge som helst. Det framgår inte hur det har kunnat pågå så länge som det faktiskt har gjort, men nu händer det lite saker som gör att han måste konfrontera åtminstone vissa delar av det.

Det ska tydligen finnas en film också, som det vore intressant att se. De kan knappast visa allt som förekommer i boken, vare sig i verkligheten eller i huvudpersonens ingående beskrivna sexfantasier, för då skulle det inte bli en film som kunde visas på vanliga biografer och tv-kanaler, tror jag. Väldigt mycket bygger på de mer eller mindre rusiga resonemang som Hlynur Björn för med sig själv och andra, och det kan bli svårt att återskapa på film. Men det är i alla fall en prestation att ha lyckats översätta det (det är John Swedenmark som har gjort det).