Som ni kanske minns brukar jag gilla Håkan Nesser. Eftersom jag dessutom gillar Berlin tyckte jag det här kändes lovande, och tre fjärdedelar av boken har han mig lindad runt lillfingret så att jag nästan skäms för att vara så förutsägbar. Huvudpersonen Arne är sedan en dykolycka i tolvårsåldern intellektuellt funktionshindrad, men kanske mer hindrad av att familjen inte har låtit honom göra saker på egen hand. Nu får han i uppdrag av sin döende far att leverera en låst liten låda till sin mor, som ska bo i Berlin. Arne har hittills fått tro att hon var död sedan länge, men nu får han hjälp med tyskan av sin farbror och blir ivägskickad med ordentliga instruktioner för allt som kan tänkas hända. Naturligtvis händer det andra saker än släktingarna har kunnat förutse.
Det är på många sätt omisskännligt nesserskt. Arne bor i staden K- (om det nu ska vara Kumla) och en av de personer han så småningom sammanstrålar med har sitt ursprung i det Nesserland som inte är Nederländerna, men där både personer och platser heter sådant som ser nederländskt ut. Det finns också andra trevliga blinkningar till oss som har läst honom tidigare, men det räcker så småningom inte riktigt till, när historien börjar "fransa ut i kanten", som det heter i På minuten när talaren inte vet vart det är på väg. Även om baksidan säger att det här är "en saga för barn över arton år" ("i Tage Danielssons och Astrid Lindgrens efterföljd") vill jag nog att det ska sluta på ett lite mer rimligt sätt. Här förstår jag knappt hur något hänger ihop. Något säger det ändå om Nesser att den otillfredsställande sista fjärdedelen inte helt lyckas utplåna intrycket av de första tre fjärdedelarna, utan helhetsintrycket blir lite ljummet.
"Vissa detaljer på gatorna Fasanenstrasse, Knobelsdorffstrasse och Kyffhäuserstrasse stämmer inte med verkligheten", varnas man redan på sidan 7. Jag har inte hela tiden gått i Arnes fotspår med Google maps, men noterar ändå att ett viktigt hus är helt dimmat på street view-bilderna. Man undrar ju vad som är orsak och verkan. Om jag kommer till Berlin igen - och det blev jag nu lite sugen på ändå - får kanske boken åka med för miljöstudier på plats. Nesser vet vilka knappar han ska trycka på när han skriver "Så himla trevligt det var att sitta och äta och dricka öl på en krog i Berlin, konstaterade Arne Murberg."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar