93. Bo Balderson: Statsrådet i tiden

Vi i minicirkeln fortsätter med årets projekt, Bo Baldersons samlade produktion. Den här, från 1980, tyckte vi hörde till de bättre i serien, både vad gäller den politiska satiren (som nu kommer i form av att statsrådet berättar anekdoter för sin svåger adjunkten) och själva deckargåtan. Man måste köpa konceptet, som det heter, att justitieministern utreder mord som äger rum hemma hos honom (den här gången liksom en tidigare gång i villan i Spånga), men gör man det är det här faktiskt riktigt bra deckare. Och apropå justitieministrars roll så konstaterar adjunkten, långt före Palmemord, Hans Holmér och Ebbe Carlsson:

[S]tatsrådet bläddrade i förhörsprotokollen. (Jag vet inte exakt hur han får dem, helt lagligt kan det knappast gå till, men den kommissarie som vägrar lämna ut dem blir visst aldrig polismästare i Stockholm, vad det nu kan vara att stå efter.)

I statsrådsvillan har samlats en utredningskommitté, Fåmp (=Utredning med uppdrag att framlägga förslag till åtgärder mot våld på allmänna platser). Den leds av en centerriksdagsman, men består originellt nog i övrigt av en känd skådespelare, en damtidningsredaktör, en studierektor, en boutiqueägare, en kuvertfabrikör och en bibliotekarie från riksdagsbiblioteket. Ingen av dem verkar ha någon särskild sakkompetens, men de har ägnat fyra år åt studieresor och sammanträden, och ska nu ägna ett par helger åt slutmangling. Eftersom statsrådet har gott om plats hemma när alla sexton barnen är på landet har han upplåtit sitt hem, och praktiskt nog har han säpoman och tjuvlarm som säkerställer att ingen har kunnat smita in eller ut när mordet sker. Det är en närmast arketypisk miljö för genren, men turneras här på ett ganska intressant sätt.

Jag hade läst den här förr, och kom ihåg vem mördaren var. Nöjet blev egentligen inte mindre av det, för jag kunde följa spåren ända från början, där tolkningen av ett enda ord leder tankarna i fel riktning. Men gör man rätt tolkning förstår man redan tidigt hur det hela hänger ihop, och kan läsa de spår som statsrådet flera gånger frustrerat ältar för sig själv och svågern att han inte blir klok på.

Mellan varven lyckas statsrådet också bli kortvarig statsminister och kortvarig talman. Det är nog det senare som ska illustreras på omslaget, där både den riktige statsministern och statschefen uppträder i tidstypiska polisonger. Genom kommittéledamöternas civila sysselsättningar får statsrådet med vidhängande svåger anledning att besöka både en damtidningsredaktion och en högstadieskola, vilka också blir föremål för visst satiriserande, kanske lite förutsägbart ibland, men också ganska roligt. Vad gäller skolan är det inte minst roliga att man skulle kunna återanvända satiren även idag, med undantag för rökrutan.

Tyvärr är den upplaga jag har läst inte särskilt väl korrekturläst. Stavningen "borglig" förekommer mer än en gång, och det finns också andra exempel på stavfel och egendomlig interpunktion. Särskilt störande är att ett chiffermeddelande, upphittat på toaletten av adjunkten, inte är rätt utan har förväxlat vissa tecken.

Men annars är det i flera omgångar spännande på allvar, särskilt mot slutet när mördaren antas vilja slå till igen. Det hade kunnat vara ännu lite bättre om inte ett par sidospår hade avförts lite för resolut på ett ganska tidigt stadium. Det är statsrådets vana att besöka de misstänkta en efter en som också gör att vissa avslöjanden med nödvändighet kommer i anslutning till de besöken, men han kunde kanske få vara lite efterklok i stället. Någon lös tråd finns det också, som vi tyckte ledde till en av de misstänkta, men som fortsätter att hänga lös även efter avslöjandet. Men annars är det som sagt ett gott hantverk.