Månadens bok i bokcirkeln berör ett potentiellt ganska tungt ämne. (Cirkeln blev av oförutsedda anledningar uppskjuten, så vi har inte träffats och pratat om boken ännu.)
Ester Roxberg skriver om sin pappa Åke, som kommer ut som kvinna. Jag var rädd att det skulle bli för tungt, men det blir det faktiskt aldrig. Hon skriver medkännande, men utgår ganska mycket från sin egen reaktion på det som händer med Åke/Ann-Christine, och kanske är det så man måste göra. Hon är uppriktig med att det kan vara svårt också att vara anhörig i en sådan process, inte minst att inse att man kanske inte är så fördomsfri som man skulle vilja.
Boken är ett par år gammal, och söker man på nätet verkar det som om Ann-Christine själv nu är helt kapabel att ge sin syn på det hela, till exempel genom föreläsningar. Det känns också bra, för det är förstås inte anhöriga som har det jobbigast, ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar