Det här är ännu en bokcirkelbok som jag aldrig hade hittat på egen hand. Iris Johansson skriver om sin barndom och uppväxt på landsbygden under 40- och 50-talet (även om det ibland känns som om det utspelar sig för betydligt längre sedan). Hon är annorlunda än andra barn, och har som vuxen fått diagnosen autism, men den fanns inte när hon växte upp. Hon blir förstås ofta missförstådd av familjemedlemmar, lärare och andra, men klarar sig tack vare sin pappa och en lärare, som förstår att hon har andra behov.
Det är intressant att få skildrat hur en person själv upplever det utanförskap som autism innebär, och vad som ligger bakom olika till synes irrationella beteenden. Ibland hade boken tjänat på att stramas upp lite, att exemplen och episoderna var lite färre och upprepningarna togs bort. Men det är också något med själva stilen som gör att det blir personligt, och det är säkert medvetet att det har blivit så här. Resten av cirkeln hade nog svårare med det än jag, verkade det som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar