127. Barbara Pym: Excellent Women

Årets tema har bjudit på både vin och vatten, kan man säga. Jag tänkte återkomma till en summering i årets sista inlägg. Men ibland har man sådan tur att ett tips från en mer beläst blogg- och läsvän visar sig vara en riktig liten pärla. Barbara Pym var helt obekant för mig tidigare, men fick så goda rekommendationer att jag beställde denna från England tidigare i år. Det finns till min glädje ett antal till, i samma serie nyutgåvor med retrobetonade omslag. Några av dem kommer definitivt med i nästa beställning.

Det är så engelskt att det kunde bli parodiskt, men på något sätt lyckas Pym balansera precis på rätt sida om gränsen. Det är spinsters vid namn Mildred och Winifred som är stöttepelare när det ska ordnas kyrkobasar. Det är en annan spinster som diskuterar om hon ska unna sig nytt sofföverdrag och gardiner i "hollyhock chintz". Det är te i kannor och te i koppar vid alla tänkbara tider på dygnet. Det kunde ha blivit outhärdligt, men är raka motsatsen.

Själva intrigen är inte huvudsaken hos Pym, det verkar de flesta bedömare vara överens om. Just här är huvudpersonen Mildred som är ett av dessa Förträffliga fruntimmer (så heter boken i svensk översättning) som putsar mässingsljusstakar, sorterar begagnade kläder och - inte minst - häller upp te. Dessutom är hon på rätt ställe för att bli allas förtrogna när de har problem i sitt äktenskap, sin förlovning eller med att någon annan ska gifta sig eller förlova sig. Det är charmerande rörigt, men faktiskt inte förutsägbart vad gäller vem som ska få vem och på vilket sätt.

Mildred själv är fullt kapabel att reda ut vissa av rörorna, men tycker nog egentligen att hon borde få lite andra uppgifter i livet. Och så suckar hon över att livet inte blev så, och i samma andetag visar det sig att hon är i "her early thirties". Med tanke på hennes ständiga självutplånande attityd känns titeln efter ett tag djupt ironisk. Visst är både hon och flera andra "excellent", men de tas inte till vara efter förtjänst, kan man konstatera utan att ha alltför starka genusglasögon.

Miljön är ett efterkrigs-London med någon bombad, ännu inte restaurerad kyrka och ransonering av ägg och annat. Jag förknippar annars den här typen av intrig mer med engelsk landsbygd, men den fungerar bra även här. Stadsdelen med Mildreds hemkyrka fungerar som ett litet samhälle i storstaden, och det hålls full koll på vem som flyttar in och om de möjligen kan donera lite pengar till ett nytt färgat glasfönster.

Den här utgåvan är försedd med en introduktion av Alexander McCall Smith, som konstaterar "One does not laugh out loud while reading Barbara Pym; that would be too much. One smiles." Och man är väl förutsägbar, men det stämmer precis. Jag satt och log fånigt på bussen flera gånger senaste veckan. Vidare har jag lärt mig vad greengages är för något.

Jag kommer alltså av allt att döma att återkomma till Barbara Pym här, men måste redan nu förvåna mig över en sak. Hennes böcker verkar obegripligt nog inte ha blivit film eller TV, det som annars engelsmännen är så bra på. Den här tror jag hade blivit en alldeles utsökt miniserie med några skådespelare av typen "var har jag sett honom/henne förr?" (och så visar det sig vara i en annan miniserie efter en bok).