Lena Einhorn har tidigare skrivit romaner om Siri von Essen och Greta Garbo samt en biografi om sin mamma. Här är huvudpersonen som omväxling en fiktiv kvinna, eller egentligen två. Den ena är Hanna, som har börjat en författarutbildning (av oklar akademisk status), och den andra är Madeleine F. Hon dyker upp i berättelsen när Hannas lärare föreslår att kursdeltagarna gemensamt ska skriva om henne. Madeleine F. har ett antal år tidigare satt in annonser i Gula tidningen, där hon med samma namn och telefonnummer erbjuder sig att städa, översätta och ge privatlektioner i såväl matematik som balett (och det är inte ens allt hon uppger sig kunna).
Detta är den där sortens bok som är spännande och mystisk utan att vara en deckare. Hanna börjar forska i vem Madeleine F. egentligen var och hur det kunde komma sig att hon hade - eller sade sig ha - alla dessa talanger. Rätt snart är man som läsare lika nyfiken som Hanna, trots att man också parallellt får följa en historia i förfluten tid - som man ju kan gissa ska knytas ihop med nutiden på något sätt. Det är oerhört skickligt berättat och för en gångs skull inte en sida för långt (drygt 250).
Själv tyckte jag det var roligt att lite av berättelsen äger rum på Konstfack, både i dess nuvarande skick och i dess tidigare liv som telefonfabrik. Där hade jag nämligen anledning att tillbringa en arbetsvecka i höstas, och även om jag inte har någon djup relation med miljön gick det utmärkt att känna igen sig.
Som vanligt minns jag inte var jag fick tipset om den här, inte minst eftersom det tog nästan två månader att komma längst fram i kön på biblioteket. Men nu verkar de ha köpt in fler exemplar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar