9. Stina Stoor: Bli som folk

En målsättning inför 2017 skulle kunna vara att bli bättre på att notera varifrån jag får mina boktips, så jag kan ge välförtjänt återkoppling. Nu får jag nöja mig med att jag tror att den här förekom någonstans i bloggosfären apropå novellutmaningen. Själv hade jag nog knappast hittat fram till den eller valt den på grund av omslag eller baksidestext. Det hade varit synd, för här fanns flera fina berättelser.

I första hand är det språket som gör den här boken. Utan att vara bygdemålslitteratur är det dialektalt präglat av den trakt där de nio novellerna utspelar sig, Västerbottens inland. Eftersom jag har minimal erfarenhet därifrån och finns i en helt annan del av landet känns det ibland ganska exotiskt. Både vad gäller miljö och stämning kommer jag att tänka på filmen Potatishandlaren. Det handlar ofta om personer i glesbygd, som tiden liksom har gått ifrån, utan att de för den skull är färdiga att dö.

Min favorit är nog "Älskaren" om "a Gun" (som det ju heter där) och hennes förhållande med den gifte "en Arnt" som kommer körande till henne på en Zündapp. Den passar också utmärkt för novellutmaningens nummer 17, "en novell där musik spelar en stor roll". Den är faktiskt en liten pärla som kombinerar kärlek i livets andra hälft med visst vemod och vardagliga iakttagelser som att han tar med två förpackningar fryspåsar till henne när han har köpt tre på extrapris.