Någonstans hade jag nog läst eller hört om den här lilla kortromanen, som nu blev ett spontanlån i samband med ett annat biblioteksärende. Den ingår omisskännligt i den brittiska, lätt absurda humortraditionen, men har samtidigt ett seriöst budskap om värdet av läsning. Den ovanliga läsaren är alltså drottning Elizabeth II av Storbritannien (m m), som råkar komma ut på baksidan av slottet för att fånga in sina bjäbbande corgis samtidigt som bokbussen har gjort sitt tidtabellsenliga stopp. Och så lånar hon en bok av ren artighet, varefter hon upptäcker det här med att läsa. Hilarity ensues.
Det är alltså en bok som förmodligen går hem hos bokälskare, så som böcker om bibliotek, bokhandlar, bokcirklar etc brukar göra. Men den väcker också tankar om monarkin som statsskick, inte i första hand det demokratiskt tveksamma att posten som statschef är ärftlig, utan den situation som det dömer den livslånga statschefen till. Drottningen framstår inte som avundsvärd, när hon är omgiven av ett stort antal funktionärer som inte förstår varför hon ska läsa en massa böcker i stället för det hon hittills har ägnat sig åt. En oväntad liten pärla, skulle jag faktiskt säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar