Jämfört med föregående radionovell var det här något som tilltalade mig betydligt mer. Det är en riktig historia, som det går att följa med i utan att man behöver fundera på om det är ett litterärt experiment man är föremål för. (Författaren läser själv, och det gör han också bättre än gårdagens dito.)
Det handlar om så kallade himlafärder, människor som sugs 40-50 meter upp i luften och därefter släpps ner och dör - så när som på en enda, berättarens mamma, som överlevde, men nu, 50 år senare har dött. Det är mycket ajvidelindqvistskt med ett övernaturligt inslag mitt i den stockholmska lite halvtrista vardagen, på samma sätt som man har vant sig vid i hans böcker. Jag läste några stycken av dem efter hand som de kom, men har av någon anledning kommit ifrån honom. Jag blev nog ändå lite sugen på att återknyta bekantskapen nu.
(Frågan har förresten ställts hur jag räknar antalet böcker jag läser, och hittills har det egentligen inte varit något större problem. En bok räknas som en bok, liksom. Men för att i någon mån kunna kompensera för det här lyssnandet och läsandet av enstaka noveller har jag infört etiketten Singelnoveller för sådana som i någon form publicerats på egen hand. De ingår i den löpande numreringen, men kan på det sättet lätt urskiljas, enär det kan tänkas att årets statistik kan komma att bli något snedvriden jämfört med tidigare års.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar