Den här andra novellen i Novellix' kvartett om att vara ung handlar om hur det kan vara att möta en gammal klasskompis som man inte har haft kontakt med sedan man slutade skolan - och inte minst vad man kan ta sig för när det var en "kompis" man inte alls vill återknyta bekantskapen med. Upplösningen är nästan Roald Dahlsk, och det gillar jag, men den passar inte riktigt ihop med resten. Liksom med den första är det lite sorgligt att ingen verkar trivas med sin tillvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar