66. Jeanette Winterson: Det finns annan frukt än apelsiner

I vintras inledde jag ett försök att lyssna på radioföljetong. Sedan har det inte riktigt varit någon sådan som har lockat, men den här lät lite intressant, tyckte jag, förutom att den var i relativt behändiga nitton avsnitt. Sista avsnittet sändes idag, och för min del är det nog nödvändigt att lyssna i nära anslutning till att det sänds, även om alla avsnitten ligger en månad efter att det sista har sänts. Skjuter jag på det är det risk att det inte blir av när det har hopats för många ohörda delar.

Det är på något sätt en självbiografisk roman; allra sist kommer ett nyskrivet förord där författaren diskuterar den eviga frågan om fiktion och självupplevt. Jeanette i boken växer upp adopterad av en närmast fanatisk kvinna, aktiv i en frikyrkoförsamling av det mer sektliknande slaget. Ett huvudtema är att Jeanette kastas ut hemifrån eftersom hon har förhållanden med kvinnor och inte män.

Trots ämnet och miljön förekommer det många roliga episoder och formuleringar. Miljön är egentligen helt absurd, och så länge Jeanette befinner sig i den och berättar ur barnets perspektiv, där allting är helt naturligt, är det roligast. Ulla Skoogs utmärkta uppläsning gör sitt till.