Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig av den här Storytel-följetongen, men det visar sig vara en originell blandning av genrer. Från början verkar det mycket underligt, men för mig växer det efter hand. Vissa recensioner verkar dock ha svårt för det och/eller ger upp tidigt.
Det är lite såpa, lite saga och lite steampunk. Jag blir inte klar över när det egentligen utspelar sig; det är ånglok och hästdroskor, telegram och brevduvor, men samtidigt ett samhälle där kvinnor yrkesarbetar, ofta i mycket kvalificerad ställning. På steampunk-manér är det också en del originella uppfinningar som kommer till nytta, och ovanligt nog tycker jag det är alldeles lagom mycket sådant.
I centrum för själva historien står en polisutredning, eftersom det hittas mördade personer närmast på löpande band i Timmerdalen, en småstad uppvuxen runt en stor skogsindustri. Poliserna har också lite privatliv med tillhörande förvecklingar, och där är det egentligen inte så originellt, utan påminner faktiskt mycket om de flesta deckare som publiceras nu. Men så är det också en historia om en sorts frihetshjälte à la Robin Hood, som borde vara död sedan länge, men nu verkar komma tillbaka. Och så ska allt detta förstås hänga ihop på något sätt.
Nu när jag är igenom alla tio avsnitten är jag mycket mer positiv än jag trodde att jag skulle vara, särskilt till den fantasi som skapar den här världen. Jag har läst lite, men mest lyssnat, och det är intressant att den här boken för mig fungerar mycket bättre att lyssna på. När jag läser fastnar jag på formuleringar som jag tycker är misslyckade, och tycker ofta att det är lite segt och pratigt. Uppläsaren Johan Ulvesson gör förstås sitt till för att det ska bli så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar