Det är nästan en prestation att jag aldrig har läst Edgar Wallace tidigare med tanke på hur enormt produktiv han var. Numera verkar han mest ihågkommen för att han dikterade sina böcker på fonografrullar dygnet runt för att hålla fordringsägarna borta.
Den här novellen är omisskännligt från deckarguldåldern. Ingredienserna är Scotland Yard, "slutna rummet" och gentlemannatjuv - denna gång originellt nog en kvinnlig sådan. Lite av lösningen anade jag nog, men verkligen inte hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar