Enligt Storytels presentation ska den här novellen vara i
H P Lovecrafts anda, och det kan jag nog hålla med om. Det är smygande och krypande obehagligt, utan att riktigt bli blodisande. Sin starkaste sida har den i att vara skriven i dagboksform med den inbyggda
osäkerhet om berättarens trovärdighet som det ger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar