lördag 28 oktober 2017
206. Tre deckare II
Liksom förra gången är det inte alldeles klart för mig vad som gör att just dessa tre noveller är samlade just här. I en samling förekommer det ju ibland att någon historia känns som utfyllnad, men här är det tyvärr bara en av de tre som inte ger mig det intrycket. Det är klart att helhetsintrycket då blir ganska ljummet. Det är Anna Jansson som lyckas bäst med sin berättelse, vars ingredienser en listig nevö och en listigare arvtant så småningom kommer till sin rätt, efter en rätt seg inledning om arvtantens ungdom under kriget. De två andra novellerna får jag inte något grepp om alls, om det berodde på min okoncentration eller på dem lämnar jag osagt här. Men Anna Jansson är jag nu efter tre smakprov beredd att ge en chans i det längre formatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar