Omslagsflickan på den här Absint noir-deckaren är av allt att döma huvudpersonen och berättaren, sjuttonåriga Louise. I början av boken har hon det rätt trist med ett fabriksjobb i en liten stad, där hon fortfarande bor hemma hos mamma och dysfunktionell styvpappa. Men så flyttar det in ett tjusigt amerikanskt par, som hon efter trägna försök lyckas få bli hembiträde hos. Lyckan är fullkomlig - tror man. Hon får gå runt och vara tjusig i ett litet förkläde (jfr bilden), och även om hon har nära hem lyckas hon få bo hos paret, för så gör ju riktiga hembiträden (det här är vid skiftet 50-/60-tal, ska man komma ihåg).
Det här är den sortens bok där man först efter ett tag förstår hur lurad man som läsare egentligen är, och den fulla insikten kommer synnerligen sent. Precis när man har andats ut är det (minst) en twist till. Det har förstås till stor del att göra med att berättarrösten är så trovärdig att vi köper hennes version av allting (och Fredrik Ekelund som har översatt har hittat den tonåriga tonen, kombinationen av aningslöshet och självsäkerhet, väldigt bra). Men även om man kan ana att vi är förda bakom ljuset är det verkligen inte uppenbart hur.
(För ett par veckor sedan läste jag en annan Frédéric Dard-deckare med blodfläck/logga uppe i hörnet. Det går bra att läsa dem i vilken ordning som helst. Den här är snarast mindre traditionell deckare, och mer psykologisk thriller.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar