Deckare är ett mångtydigt begrepp, visar inte minst den här samlingen av tre mer eller mindre julrelaterade, i varje fall vintriga, historier. Åke Edwardsons är snarare en spökhistoria, och i den genren inte dum alls. Arne Dahls är någon sorts politisk thriller, som jag tyvärr inte tycker fungerar i det här korta formatet. Men bäst är Kjell Erikssons rysare, nästan av Roald Dahlsk klass. Länge är jag frustrerad över det övertydliga i historien, som jag tycker att också de medverkande borde begripa - och så visar det sig vara på ett helt annat sätt, och ett antal formuleringar skulle tolkas annorlunda. Den räddade helhetsintrycket som annars hade blivit lite svalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar