Uppföljaren om Ann-Sofi Munter är inte så rolig som den första, tycker jag. Slutet är bäst, men berättelsen är för baktung med vindlande inledning och mittparti, där förutsättningarna etableras på ett onödigt sätt. Därefter kommer Ann-Sofi loss på sitt halvgalna sätt, men inte som med bankrånaren i den förra novellen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar