Titelnovellen i den här samlingen har en i sig intressant historia. Den bygger på en radiopjäs, som Christie skrev på beställning till ett särskilt tillfälle, nämligen drottning Marys 80-årsdag (vi som har sett The Crown känner henne som den nuvarande drottningens formidabla farmor). Hon var stor beundrare av Christie, som väl gissningsvis insåg reklamvärdet av att få synas i detta sammanhang - och skänkte arvodet till välgörande ändamål. Sedan bearbetades pjäsen till denna novell, som i sin tur ligger till grund för pjäsen Råttfällan. Den går fortfarande i London, nu för 66:e året i rad. Så länge den spelas där kommer inte novellen att ges ut i Storbritannien, för att inte avslöja slutet för publiken. Jag var där 2011 och blev faktiskt glatt överraskad över att något som kunde ha varit en turistfälla kände så piggt. (Och 1997 såg jag den på Lunds Studentteater i en black box-uppsättning där skådespelarna dök upp bakom eller mitt i publiken som extra effekt.)
Sedan innehåller samlingen några miss Marple-noveller (inlästa av Joan Hickson, den ikoniska miss Marple för min generation), några Poirot-noveller och till sist en med mr Satterthwaite och mr Harley Quin, som vi ju har träffat tidigare i den här bloggen. Av de tre tycker jag att Quin är den som gör sig bäst i novellformatet. (Alla novellerna utom titelnovellen är förresten utgivna i Storbritannien i andra samlingar.)
Det är förstås som (nästan) alltid med Christie, att man får vad man väntar sig. Det är något lantgods, något slutet rum, någon som inte är den man tror och någon ledtråd som man identifierar men ändå misstolkar. Ändå lyckas hon variera dessa teman så att man inte tröttnar, och det är nästan lika imponerande som de bästa prestationerna i hennes stora produktion.
Titelnovellen passar dessutom utmärkt in på novellutmaningens nummer 10, "en novell med en titel hämtad från en dikt/sångtext".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar