För några år sedan läste jag om den här barnboksklassikern och (åter)upptäckte en del skojigheter som jag hade antingen glömt eller förbisett när jag var i rätt ålder. Men frågan är om inte lyssning är bästa sättet att ta del av den här sagan, för när författaren läser själv och låter de medverkande ha varsin distinkt dialekt är det faktiskt stor underhållning. Roligast är det kanske att Påhittiga Johansson - han med låsmedlet, livsmedlet och "min bästa uppfinning", ni minns? - låter som valfri lundaakademiker, till exempel Sten Broman.
riktig ordkonstnär
SvaraRaderaVerkligen! Håller för omläsning vart tredje, fjärde år,
Radera