När jag inledde min bekantskap med Storytel för ett drygt halvår sedan lyssnade jag på ett par stycken av deras egna följetonger, kallade Storytel Original. Sedan har jag börjat på inte mindre än fem olika utan att fastna i någon, och hade lite grann gett upp hoppet om att hitta något. Och frågan är nu varför jag hörde den här till slut, men något måste den ju ha haft som tog mig så långt att det inte var läge att sluta.
Det handlar om samhället Malmgruvan, en avfolkningsort som många andra, verkar det i början. Där finns en flyktingförläggning med påföljande främlingsfientlighet bland ortsborna. Där tjuvjagas en hel del, inte minst med tanke på att trakten ska hysa en del av den svenska vargstam som ortsborna inte har mycket till övers för. Och där finns en frikyrkoförsamling, vars medlemmar är sådär fina och medkännande som bara de kan.
Efter hand utvecklar sig den här historien till något som jag tycker att en redaktör kunde ha ansat lite. Det är många medverkande, många trådar och många miljöer, och det blir svårare i lyssnad litteratur än läst, tycker jag. (Uppläsaren gör sitt bästa för att skilja personerna åt med både tonfall och dialekter. Av kommentarerna hos Storytel verkar han vara något av en acquired taste.) När det behövs verkar författaren dessutom gärna ta till Twin Peaks-knepet att slänga in en ny person bara för att vi ska glömma de lösa trådarna som de tidigare personerna sitter fast med.
Tyvärr blev det här inte riktigt bra, tycker jag. Det verkade lovande i mitten, men därefter blir det bara en smått vansinnig blandning av uppgörelser och övernaturlighet, som dessutom slutar helt otillfredsställande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar