Den här novellen är, liksom den första i kvartetten, omisskännligt söderbergsk. En ung man känner sig överårig, går på bjudningar, förgapar sig i en kvinna som är gift med en mycket äldre man etc. Men det är så välgjort att man köper det ändå, och i just det här fallet är kompositionen något alldeles extra med en närmast cyklisk berättelse. Från början publicerades den här novellen i Resan till Rom 1929, men den utspelar sig på 1890-talet, som sig bör.
(Den fjärde delen i den här kvartetten innehåller fyra små berättelser, hämtade ur samlingen Historietter. Dem återkommer jag till så småningom, för jag tänkte ta tillfället och läsa hela den samlingen - 100 sidor och 20 berättelser. Man förstår att Söderberg har valt diminutivformen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar