I den här novellen har Aino Trosell låtit sig inspireras av fröken Julie, fast här heter huvudpersonerna Julia och Jan. Jag borde nog ha kunnat originalet bättre för att riktigt uppskatta den här travestin, där jag tycker att de mest pratar, men så är det kanske även i pjäsen. Ett par fyndiga moderniseringar hittar jag ändå, men de är lite för få för att jag ska gå igång på det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar