måndag 2 april 2018
69. Sivar Ahlrud: Radio-mysteriet
I den här tredje boken om tvillingarna Bergendahl från Vindsele är de mer förankrade i verkligheten, även om det naturligtvis är en alldeles orealistisk historia. Verkligheten är närvarande i form av Radiotjänst på Kungsgatan 8 och Sven Jerring, omväxlande benämnd "redaktör Jerring" och "Farbror Sven" (det är alltså han till vänster på bilden, vid utgivningen säkert känd för samtliga läsare). Genom sedvanliga farsartade förvecklingar kommer tvillingarna - eller i varje fall en av dem - att medverka i Barnens brevlåda, vilket väl var dåtidens närmaste motsvarighet till Idol vad gällde unga talangers möjlighet till nationell uppmärksamhet.
Tvillingarna är den här gången på besök hos kusin Hubert och faster Hanna i Stockholm. Det gör också att omgivningarna är lite mer realistiska än när deras äventyr utspelar sig i Vindsele eller på annat håll. Det är förstås ett helt annat Stockholm än idag, ett där trettonåringar kan vara ute hur sent som helst, verkar det som, och där det kostar 60 öre att åka trådbuss. Det märks också att det inte är i år när tvillingarna är ute och smyger på Hubert och de sägs vara klädda i gandhiskynken, som väl ingen i den åldern har idag (för att inte tala om att de inte vet vad det är). Och jag undrar om trettonåringar sover i nattskjorta numera.
Själva mysteriet har egentligen en ganska undanskymd roll, men det hör till, börjar jag nu lära mig. Det är egentligen bara några kapitel i mitten som handlar om ett inbrott hos en pälsfirma i kvarteren nära Kaptensgatan på Östermalm; resten är spring i dörrarna på Radiotjänst och en uppskruvad undulatjakt, när Klas (eller är det Göran?) har kommit att bli sällskap åt en konsulinna i våningen ovanför faster Hannas och Huberts. Det är som sagt inte helt realistiskt, men lever ganska bra på det goda berättarhumöret.
Oj, så länge sedan det var som jag tänkte på tvillingdetektiverna! Jag läste några av böckerna i min barndom, men inte "Radiomysteriet". "Bilmysteriet" är den enda av böckerna som jag äger, får bestämt leta fram den för omläsning.
SvaraRaderaMargaretha
En gissning är väl att det går lika bra med vilken bok som helst i serien - ofta var det ju upprepningen av kända element med små variationer som var det roliga med den här sortens litteratur. Själv har jag inte förrän nu stiftat bekantskap med de här böckerna. Av någon anledning fastnade jag i andra serier när jag var i rätt ålder.
Radera