En ensamstående pappa och en dotter som börjar förändras kan vara utgångspunkten för en helt normal berättelse, men så är det minsann inte här. Upplösningen är något av det minst aptitliga jag har lyssnat på någonsin, men fram till dess tycker jag att det är lite för långsamt för att passa i skräcknovellformatet. Förutom de allra sista minuterna är det mer som en inledning till en roman, och mer mystiskt än skrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar