Det är inte första gången jag konstaterar det, men det finns anledning att påminna om att seriegenren numera verkligen är blandad, både vad gäller form och innehåll. Den här serieromanen är en skildring av den medelålders Barbro, som åker till Tromsö, och på resan träffar en och annan pratlysten medpassagerare:
Barbro reser ensam och trivs med det, inte minst eftersom hon då kan ägna sig mer åt det som är resans syfte. Hon har sedan ungdomen haft ett nära förhållande till Cora Sandels trilogi om Alberte, som inleds just i Tromsö. Hon vandrar i Sandels och Albertes fotspår och får anledning att fundera över hur självbiografiska romanerna egentligen är. Ungefär halva innehållet återberättar den första delen i trilogin, Alberte och Jakob. För mig, som inte har någon relation alls till den (jag upptäckte till exempel först idag att Cora Sandel är en pseudonym), fungerar det ändå utmärkt, och kanske rentav som en anledning att läsa originalet. Men det här är som sagt mer än bara en seriebearbetning, och ramberättelsen om Barbro är minst lika läsvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar