På något sätt är den här delen av Tintins äventyr ikonisk för mig. Det är första - men inte sista - gången som han besöker Syldavien, det balkanska furstendömet med en pelikan i statsvapnet. Den nuvarande syldaviske kungen heter Muskar XII, och hans makt är beroende av innehavet av kung Ottokars spira; om den försvinner kan han inte hyllas i den årliga paraden. På olika håll, inte minst i grannlandet Bordurien finns det krafter som vill komma åt spiran och makten. "En komplott!", som det brukar heta.
Det är ganska rörigt den mesta tiden, men det kan bero på mediet, där det kan vara svårt att riktigt hålla reda på var allting äger rum och vem som finns med, när de inte säger något. Det slutar förstås lyckligt, om någon trodde något annat. Det här äventyret är också minnesvärt eftersom det är första gången operasångerskan Castafiore medverkar, kongenialt tolkad av Kjerstin Dellert, som väl i stort sett bara behövde spela sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar