152. Hergé: Den mystiska stjärnan

Den här gången får Tintin tillfälle att resa till polartrakterna, där en meteor landat. (Innan dess tror alla ett tag att jorden ska gå under, men det är faktiskt inte Tintin som räddar den från det, utan det visar sig ha skett ett räknefel på observatoriet.) Det är både spännande och lite science fiction-aktigt, utan att det senare draget riktigt tillåts leva ut. Jag tror att det här är en av de delar i serien som skulle tjäna på att läsas i originalform, för vissa inslag bygger i lite för hög grad på att man ska se dem för att förbluffas. Det räcker då inte riktigt med att Tintin berättar för hunden Milou allt som händer.