I jämförelse med den förra novellsamlingen av Susanne Schemper är den här jämnare, men har kanske inte riktigt någon topp på nivå med det bästa i den tidigare. Här ryms de tre novellerna på 26 minuter, och det säger sig självt att det inte går att utveckla karaktärer och bihandlingar på det utrymmet. Men jag tycker att hon lyckas göra något inom de givna ramarna som håller och fyller en funktion. Temat här är dysfunktionalitet i familjer, ett ämne som egentligen borde vara uttjatat, men återkommer i ständigt nya varianter i litteraturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar